Börja på en ny skola

Molly har börjat i en ny skola. Hon tycker det är jobbigt. Skolan är stor med många barn och hon hittar knappt till klassrummet. Dessutom är det svårt att skaffa nya vänner. Molly saknar hon sin bästis Ellen enormt. Det blir inte bättre av att mamma säger att Molly verkligen måste försöka visa att  hon vill lära känna dem. Men hur ska det gå till? Alla verkar redan ha kompisar. Som inte detta är nog, blir Molly en dag inlåst på en av skolans äckliga toaletter under en rast. På sin gamla skola gick alltid Molly och Ellen på toaletten tillsammans så detta inte skulle hända. Men nu är hon alldeles ensam och snart börjar hon gråta. För ingen kommer väl sakna henne i klassrummet?

Boken Världens bästa Molly och den nya skolan av Sabine Lemire och Signe Kjaer är en väldigt fin bok om att börja i en ny skola och känna sig ensam. Lika fin som texten är bilderna. Om man blir sugen på att läsa vidare om Molly så är det så kul att det redan finns en till, Världens bästa Molly och drömrummet

Säg något

Omslag: Natur & Kultur

Tidigare i år tilldelades den amerikanska författaren Laurie Halse Anderson ALMA-priset, detta trots att bara två av hennes böcker har översatts till svenska. -99 kom hennes genombrott med ungdomsromanen Speak som några år senare gavs ut på svenska med titeln Säg något. En bok som i USA är bannlyst på flera skolor och bibliotek.

13-åriga Melinda har precis börjat high school, men trots att alla hennes tidigare vänner och klasskamrater också går på den nya skolan är Melinda helt ensam. Ingen vill sätta sig bredvid henne på bussen. Ingen vill äta tillsammans med henne i matsalen. Ingen pratar med henne, men alla pratar om henne. Hennes tidigare bästa vän Rachelle skyr henne som pesten och har istället vänt sig 100 % till utbytesstudenterna. Grupperingarna på skolan är allt. Tillhör du ingen grupp, finns du inte.

Snart blir Melinda upplockad av en annan flicka som inte heller tillhör någon grupp. Heather är nyinflyttad och ser det som sitt livsmål att bli populär på skolan. Hon kan inte förstå varför Melinda är utstött och det kan till en början inte vi läsare heller. Men vi förstår att något har hänt. Något som har med en fest att göra. Att Melinda har gjort något dumt. Något oförlåtligt.

Säg något är en bok om skuld, skam och victim blaming. Om vikten av att våga tala – även om det som ingen vill höra. Ämnet är lika relevant idag som när boken kom för 24 år sedan (och kanske just därför betraktas den av vissa som farlig?). Trots allvaret är Säg något en bok med humor. Förvisso svart som natten. Men hur kan den bli annat när man som 13-åring redan genomskådat hela det löjliga skådespel som pågår i skolan, i hemmet, i samhället? Jag njuter av Melindas sarkasm och den bär mig genom berättelsen. Blev hon inte bjuden på den här festen heller? Nej just det. ”Det är knappt jag blir bjuden på min egen begravning, så dåligt rykte har jag”.

Ovanligt bra om ovanlig kärlek

Bild: Rabén & Sjögren

Hundar och katter beskrivs ofta som varandras motsatser och visst ligger det något i det. Två arter så olika att de inte kan förstå varandra och därför inte heller kan tåla varandra. Hur är det med bror och syster då? Ja, likadant ibland. Huvudpersonerna i Per Nilssons ”Som hund som katt” är inte biologiska syskon. Nej, de är ju inte syskon alls egentligen. Bara två tonåringar som tvingas in under samma tak för att deras föräldrar fattat tycke för varandra, men konstellationen påminner tillräckligt mycket om en syskonrelation för att en passionerad kärlek ska bli komplicerad. Pinsam. Tabubelagd.

Jag gillar när författare inte väjer för svåra ämnen. Unga har ett lika stort behov av att möta livets lite mer komplicerade frågor som vuxna och Per Nilsson gör ett riktigt bra jobb (som vanligt). Redan från de första sidorna är jag fast. Denna lilla nätta bok på 120 sidor är så stor. Vad rymmer den? Sorg, psykisk ohälsa, relationer, kärlek, religion – allt beskrivet med ett enkelt och rakt språk och i ett perfekt tempo.

Dagboken i ödehuset

Skriven av Annika Billberg.

Det här är första delen i deckarserien Mysterierna i Sörbodane.

Emma som är elva år ska tillbringa sommaren med sin mormor och morfar på torpet, och inte tillsammans med sin vänner som hon så gärna önskat. Inget ridläger, inte heller någon skärgård eller vattenskidor med Klara och Julia. Utan istället blir det landet, mitt ute i ingenstans. Emma är inte nöjd alls med beslutet som hennes mamma och pappa tagit, utan att fråga henne. I bilen upp till torpet är Emma mol tyst, medan hennes mamma pratar på och kastar lite ängsliga blickar bakåt på henne emellanåt. Stämningen hemma är inte på topp, så kanske är det bra att det bara är mamma och Emma som åker hemifrån, medans pappa stannar hemma och jobbar. Om det nu är det han gör?! Att hon tycker om att vara på landet hos mormor och morfar – det kommer hon inte att berätta för sin mamma.

I granngården Ödeberga finns det två ardennerhästar som Carl-Fredrik ska ta hand om hela sommaren, och det är något som han verkligen ser fram emot. Bara tanken på att gå på sommarlov och inte behöva vara i skolan känns som en lättnad. Att slippa undan taskmörtarna är en stor lättnad! Att istället få vara med Bruno och Flinga, och de övriga djuren på gården – ska bli så skönt och roligt!

Väl framme och inkvarterade hos mormor och morfar beger sig Emma ut en sväng i sällskap av hunden Micko, som efter en stund försvinner iväg ner på en väg där gräset växt sig högt, och när hon hinner ikapp honom står han i en glänta, stirrandes på några fallfärdiga hus. En gång i tiden ett litet torp med ladugård och utedass, men nu är det trasiga tak, färgen avflagnad, fönsterrutor som är spruckna och en tryckt, tyst stämning. Vad är det här för hus? Vad är det som har hänt? Har de som bott här bara flyttat och lämnat allt som det stod när de levde här? Vilka är det som har bott här?

Greppet om Mickos halsband är hårt, och han morrar dovt. Emma står som förstenad och kan inte röra en muskel. Helt plötsligt hör de ett ljud, en hård duns, som kommer inifrån huset. Emma, vaknar till liv igen och hon och Micko skyndar sig därifrån för allt vad de kan.

Följ med Emma och Carl-Fredrik på deras spännande äventyr ute på landsbygden!

Förlag: Hoi förlag

Efterlängtad avslutning

Omslag: Bonnier Carlsen

Jag har tidigare bloggat om både Mizeria och uppföljaren Lowkey av Melody Farshin. Båda hyllade böcker om tvillingarna Aisha och Ali som växer upp i en svensk förort. Nu har den sista delen, 100K, kommit och eftersom jag tyckte så mycket om de första två, var jag ju tvungen att läsa denna också.

Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk dock. Hur mycket förortsslag, mörk humor och samtidstragedi orkar man läsa egentligen? Kan det verkligen bli bra en gång till? Och ja det kan ju det. Farshin gör det. Hon tar avstamp i tidigare berättelse, men för oss vidare utan att det blir tjatigt och jag skrattar och skakar på huvudet om vartannat. Denna gång får vi, förutom Aisha och Ali, även följa Dollar. Nördkillen vars enda vän blir mördad på gatan. Vilken väg ska Dollar välja nu? Fortsätta vara en, nu alldeles ensam, spinkig och fjunläppad nörd eller en välbyggd shuno som de andra grabbarna visar respekt? Gatans val är enkelt.

100K är, precis som Lowkey, fristående, men jag rekommenderar ändå att du börjar med Mizeria om du inte läst den. Framförallt för att du kommer vilja läsa Lowkey och 100K efteråt.

Varm och sorglig ungdomsbok

Omslag: Bonnier Carlsen

Livs liv är kantat av svårigheter. Ensam har hon egentligen alltid varit, men nu mer än någonsin. Det började med att hennes mamma gick bort och att hennes pappa, till följd av det, drabbades av en sådan djup depression att han inte längre kunde ta hand om Liv. Hon tvingades flytta till sin storasyster som motvilligt tog emot henne. Nu bor Liv i en ny stad i sin systers garderob och är ”den nya tjejen på skolan”. När Liv tvingas gå på en fest bara för att hennes syster ska få lite ensamtid med sin pojkvän, råkar skolans mest populära kille misstagskyssa henne. Som om inte den sociala katastrofen med det vore nog (den mest populära killen är ju förstås också ihop med den mest populära tjejen) så visar det sig att han även har Corona och Liv får sättas i karantän i sin systers lägenhet. En sen kväll bankar det plötsligt på dörren och det är början på en speciell relation.

Berätta tre saker är en varm, rolig och sorglig berättelse om kärlek, ensamhet och det där som kallas livet. Varning för sträckläsning, fniss och kanske en och annan tår!

Olidlig spänning av Korsell och Thollin

Ingela Korsell och Daniel Thollins nya serie Mutanterna är så olidligt spännande att jag inte vet hur jag ska stå ut till del två kommer i höst. Den första delen, Experimentet, innehåller nämligen allt: spänning, vardagsliv, mobbning, hjärtskärande ensamhet, skräck, familjetragedier, en fruktansvärd eldsvåda, och mer därtill.

Boken handlar om Matteo, en tolvåring som är ganska ensam och dessutom mobbad av elake Arvid som går i hans klass. Men Matteo är inte vilket barn som helst. En professor fick nämligen fattiga studenter att delta i ett farligt forskningsprojekt som skulle leda till att cancer kunde botas. Projektet misslyckades. I stället födde fem av studenterna barn med en djurmutation. Matteos mamma var en av studenterna. Matteo är född med fladdermusvingar som han ständigt försöker dölja för sin omgivning eftersom de fälls ut när han blir arg eller stressad.

Som om detta inte vore nog, börjar det plötsligt hända fruktansvärda saker. Forskningssjuksköterskan Kamala, som följer upp vad som händer med de fem barnen med djurmutation, kidnappas och snart är alla de fem speciella barnen i stor fara. Vem är ute efter dem – och varför?

Experimentet är en blandning mellan en vanlig kapitelbok och en serieroman. Ingela Korsell, som skrev de enormt populära Pax-böckerna tillsammans med Åsa Larsson, har skrivit texten och Daniel Thollin som är serietecknare och illustratör har skapat bilderna. Först är det lite svårt att som läsare växla mellan text och bilder, men när man väl har kommit in i boken är den en hisnande, fruktansvärt spännande och inte så lite läskig berättelse. Ingela Korsell har en förmåga att berätta med ett stort driv och inget ord känns överflödigt. Man blir helt fast i händelseförloppet. Daniel Thollins svartvita bilder är mycket dramatiska och actionfyllda och förstärker verkligen alla de känslor som karaktärerna känner.

Historien utspelar sig i Uppsala. Om Mutanterna blir en lika populär serie som Pax, som utspelar sig i Mariefred, kommer det säkert att gå att vandra i mutanternas fotspår i Uppsala precis som det finns vandringar i Mariefred.

Missa inte den här serien! Del 2, Svartkonstboken, kommer i november.

Mutanterna: Experimentet är utgiven av Natur & Kultur.

Så jävla operfekt

När jag läste vad den här boken handlade om, kände jag direkt att det här är en bok för mig. Jag älskar att läsa böcker som utspelar sig i högstadiemiljö, med allt drama som utspelar sig i de där korridorerna. För drama, det är det verkligen i den här boken.

Boken handlar om Emma, som är en ganska ensam tjej. Jag förstår det inte egentligen, för hon är verkligen en person jag skulle velat vara kompis med. För Emma är en schyst tjej, en tjej som man kan lite på. Men i Emmas värld handlar allt om yta. Emma tycker att alla andra är så perfekta, med perfekta ansikten och perfekta kroppar. Emma själv är ganska missnöjd med sin kropp, och tänker ofta att hon borde gå ner i vikt. Hennes känsla av misslyckande blir inte heller bättre av att hon är så ensam. Hennes tidigare bästa kompis har övergett henne för coolare kompisar och det finns ingen annan hon kan vara med. Jag blir alldeles förfärad över av att Emmas klasskompisar är så himla taskiga, både mot varandra och lärare. Det är speciellt en tjej i klassen som mobbas, och Emma tycker det är hemskt, men vågar inte säga ifrån. Men så hittar Emma en lapp, som det står ”Du är bra som du är” på. Lapparna med positiva budskap börjar spridas över hela skolan, och med det förändras allt på ett sätt som Emma aldrig kunnat drömma om.

Jag var väldigt taggad på den här boken, och jag blev inte besviken. Jag läste den i ett sträck, för det gick inte att sluta. Jag ville verkligen veta hur det skulle gå för Emma, för det är en karaktär som är lätt att tycka om. Nu var det ju väldigt länge sedan jag gick på högstadiet, men det finns ändå väldigt mycket att känna igen sig i. För det där med att inte känna sig nöjd med den man är, är det nog många som känt någon gång. Jag hoppas att många läser den här boken, och känner sig stärkta av den!

Evighetens hus – Flykten

Evighetens hus – Flykten skriven av Pia Hagmar
Utgiven av B. Wahlströms Bokförlag

Mika, som är 13 år, bor tillsammans med sin mamma Charlotta i deras hus, sedan en tid tillbaka bor även mammans nya kille och hans son i huset. Inte helt smärtfritt alla gånger. Speciellt Mika tycker att det är tufft att ha andra personer boendes i deras hus, när egentligen hennes pappa skulle ha varit med dem. Sorgen och saknaden efter pappan är enorm, och chocken var total när han dog efter en tids sjukdom.

I ett försök att få ihop dem till en familj och göra något gemensamt så bokar de vuxna en resa till Irland, vilket blir en början på upplevelser som ingen av dem hade väntat sig.

För många, många år sedan, innan Mika var född, så var Charlotta på Irland tillsammans med Mikas pappa. Under den resan var hon med om en händelse som ger genklang även i nutid, och fotot som togs på plats, tar hon fram då och då för att titta på, och funderar och grunnar på vad det var som egentligen hände när de stod framför just det här huset på Irland?

”Stenhuset är gammalt och fallfärdigt. På trappan står en kvinna i trasig klänning. Hon bär ett litet barn och runt henne klänger fler. Hon ser på mig. När våra blickar möts vet jag. Kvinnan på trappan är jag” , säger mamma. (citat från boken)

När nu Mika och övriga i familjen ska åka till Irland så är tanken att de ska försöka hitta huset – om det står kvar – och se om de kan få fram mer information om huset och vilka som bott där. Hur kommer det sig att Mikas mamma blev så otroligt påverkad av det som hände på Irland för så många år sedan? Och varför väcker det så starka känslor i Mika när hon tittar på fotot som togs på huset för länge sedan?

Den här boken kan jag verkligen rekommendera, och längst bak i boken kan man läsa mer ingående om: Den stora svälten – the Great Famine – an Gorta Mór på 1800-talet. Väldigt intressant och något som jag kommer att läsa mer om.

Evighetens hus – Flykten bygger på verkliga, oförklarliga händelser som hände författaren sommaren 1985!

Hur häftigt är inte det?! Vi har sådan tur att det i mars 2022 kommer att ges ut en fortsättning. Jag längtar efter att få läsa den och få veta fortsättningen på den här fascinerande berättelsen!

Nån som jag

Har du skämts för något så mycket att du vill att ingen någonsin ska få veta? Så är det för Ida som går på mellanstadiet. Hon skäms för sin familj, och önskar att allt hemma hos henne var lite mer normalt. Mamma är glömsk och virrig och har konstiga kläder, och morfar är uppfinnare och har det jättestökigt hemma. Ida har aldrig träffat sin pappa, och hennes mamma vet knappt något om honom.

Dessutom är Ida väldigt ensam. Hon har inga kompisar i klassen och så blir hon retad för att hon alltid har begagnade kläder. Ida önskar att det ska börja någon ny i klassen, som är lite mer lik henne och som hon kan bli kompis med. När det äntligen börjar en ny person i klassen blir det inte alls som Ida tänkt sig. Ufuk som vet allt om astronomi och som är bättre på matte än fröken var inte alls vad hon tänkt sig. Men så händer något som får Ida att helt tänka om kring hur hon sett på saker tidigare.

Nån som jag av Boel Gerell är en fin berättelse om hur det känns att vilja passa in och bara vara som alla andra. Jag gillar verkligen den här typen av berättelser för det finns så mycket att känna igen sig i.