Arkiv | Djur RSS for this section

En ungdomsbok som har allt – nästan

Det är nu exakt fem dagar och 14 timmar sedan jag läste de sista raderna i Johan Ehns senaste bok Hästpojkarna och jag kommer på mig själv med att fortfarande gå runt med en saknad i kroppen. Ganska gott betyg, va?

I Hästpojkarna får vi följa två parallella berättelser, något jag inte brukar gilla, men köper rakt av i detta fall. Kanske för att man direkt förstår att de två berättelserna egentligen är en och samma – bara åtskilda av tid.

2014 har nittonåriga Anton nyss tagit studenten och bor i en liten etta i Stockholm. Han är upp över öronen förälskad i den äldre och världsvane Peter och hoppas att han snart vågar kalla honom sin pojkvän. Anton har fått jobb inom hemtjänsten och möter där den snart hundraårige Alexander Kovac som bara kommunicerar genom att dunka sin käpp i golvet. Hans vackra lägenhet står i princip oanvänd då Alexander barrikaderat sig i köket. När Anton städar hemma hos Alexander hittar han några gulnade foton på två pojkar och Anton blir genast nyfiken på vilka de är – och kanske framförallt på vilken relation de har till varandra.

I 1920-talets Tjeckoslovakien växer de föräldralösa pojkarna Sasha och Janek upp på ett barnhem. De är olika. Sasha är street smart och vältalig, medan Janek är tyst och oberäknelig, men de finns där för varandra som ingen annan. När Janek blir bestraffad rymmer de och tas snart upp av en kringfarande cirkus. Den tar dem med ut i världen och slutligen hamnar de i Berlin. Det har hunnit bli 30-tal och Berlin håller på att förändras. Snart tar nazisterna makten.

Det är något magiskt och djupt suggestivt med Hästpojkarna. Akrobatkonsterna, cirkuslivet, hästhovarna i manegen, glittret i Moulin Rouge, de rökfyllda klubbarna i Berlin och så förstås kärleken, kärleken! Ja, Hästpojkarna är nog en bok som har allt. Kärlek, spänning, glitter och svett, historia, politik, sex, brutalitet – och så en massa hästar. Det enda som saknas är väl det övernaturliga och det är jag glad för. Verkligheten är på både gott och ont fullt tillräcklig. Läs!

Sara och Galahad

Något som ligger mig varmt om hjärtat är hästböcker, och när jag fick syn på Sara och Galahads fina omslag, blev jag väldigt lässugen.

Författaren som har skrivit boken heter Mari Kleman, och det är hennes första bok. Mari är uppvuxen här i Södermanland, men bor nu i Ulricehamn och arbetar som lärare på låg- och mellandstadiet. Mari har alltid älskat hästar och det märks verkligen i boken!

Boken handlar om Sara som älskar hästar och rider på ridskola. Snart är det sommarlov och det betyder uppehåll med ridningen, och Sara tycker att det känns jättetråkigt. Men en morgon berättar Saras föräldrar att hon ska få låna en av ridskolans hästar under sommaren. Sara är överlycklig och hoppas att det är hennes favorithäst Mynta. Men det visar det sig att det är Galahad, även kallad galningen som är den häst Sara ska få låna. Sara blir bestört, hur ska hon kunna ta hand om en häst som både sparkas, bits och kastar av alla? Till slut bestämmer hon sig för att Galahad är bättre än ingen häst alls, och det visar sig att ingenting blir som hon först trott.

Jag tyckte mycket om den här boken. Den är lättläst och som hästfantast finns det mycket att känna igen sig i. Speciellt den där känslan av att vara rädd tycker jag författaren beskriver så bra. Jag tyckte att det kändes som att det skulle kunna komma en fortsättning, och det ser jag i så fall fram emot!

/Lisa

Jultröjan

Här på bibblan tipsar vi varandra om böcker. Kanske inte så konstigt då vi läser för många klasser och ibland behöver idéer från andra vilka böcker som är bra. Igår tipsade Karin mig om boken Jultröjan av  Cecilia Heikkilä. Än har jag inte hunnit läsa den men det kommer jag göra. Det låter som en ganska sorglig bok men med julstämning. Såhär skriver förlaget om boken:

Den hemlösa katten Fransson har det inte lätt om vintern; hela dagarna måste han vandra genom staden för att inte tassarna ska frysa fast. Utifrån tittar han in på julklappshandlande djur som pausar på stadens kafé eller träffas vid skridskobanan på torget. Men just den här dagen ställs allt på ända, när Franssons stickade tröja tappar en maska och börjar repa upp sig! Utan tröja klarar han inte kylan, och en vild jakt på garnet tar vid. Allt medan skymningen faller och snön börjar falla tappar tröjan maska efter maska … Som tur är slutar jakten på en oväntad plats och för första gången i livet får Fransson en riktig julklapp.

/Veronica

Vem ser Dim?

9789163894107Boken handlar om Dim, en liten filur som bor i skogen, ingen vet egentligen om att han bor där. I boken står det så här om Dim: ”Visste du att allra längst där nere bor det en filur som heter Dim? Han är som du och jag, fast mycket mindre. Så liten att han undrar om han finns.”

Tänk att vara så liten? Så liten att en undrar om en egentligen finns? Men oftast tänker han inte på det, han ordnar och fixar och har det kul, för i skogen är det ganska kul att vara liten. Ibland kommer de stora till skogen och då försöker Dim fånga deras uppmärksamhet. De hör eller ser honom aldrig.

En dag bestämmer han sig för att bygga något storslaget för att de stora ska se honom. Hur kommer det att gå?

Det här är en fantastisk bilderbok som handlar om att bli sedd. Hur vet du att någon ser dig och bryr sig om dig? Kan du ibland missa de som faktiskt bryr sig mest? Den är också så otroligt fint tecknad och färgsatt. En bok att läsa många gånger och samtidigt fundera över livet.

/Sara

Djurdoktorn: Linus och Morris

9789175679532_200x_linus-och-morrisNär Linus är på väg till sin mamma som jobbar på ett djursjukhus hör han små pip från en buske. Där i busken ligger en kattmamma med två kattungar. Den ena kattungen är pigg och glad och morrar tyst när Linus försöker komma nära. Han döper den till Morris.

Den andra kattungen ligger mest stilla, det ser ut som den sover. Eller, är den död? Linus springer hela vägen till sjukhuset för att hämta sin mamma. De återvänder tillsammans till busken för att hjälpa katterna. När de kommer till djursjukhuset väntar en hemsk upptäckt.

Det här är den femte boken i serien om Linus och hans mamma lena, djurdoktorn. Den är lättlast och medryckande. Linus har lätt att känna känslor och det är inte speciellt svårt att känna det Linus gör i boken. Spännande och bra bok helt enkelt!

 

/Sara

Bokhunden Edgar och katten Lollo

Edgar är en bokhund, men det har han inte alltid varit.Edgar

Hans liv började i en blå låda i ett kök tillsammans med sin mamma och sina syskon. Han hade tre syskon som var busiga och rullade runt på golvet, skällde och bet varandra. Det tyckte deras husse var bra, för de skulle bli vakthundar när de blev stora. Edgar däremot tyckte bäst om att leta efter brödsmulor och husse skällde på honom hela tiden! Hans päls var trasslig, han hade olika färger på ögonen och hans husse sa att ”det blir aldrig någon vakthund av dig Edgar!”.

En dag försvann alla syskonen och till sist försvann Edgars mamma. Han var så ledsen, så ledsen och grät i flera dagar. Sen började hans husse träna Edgar till vakthund och en dag i parken var det en farbror som ville hälsa på Edgar och han blev så glad, men hans husse skällde på både farbrorn och Edgar och sen slog han Edgar med kopplet!

Efter det fick Edgar flytta hem till Karin. Karin hade snälla bruna ögon. Hos Karin fick Edgar äta sig mätt varje dag. Där träffade han också katten Lollo. Hos Karin började utbildningen till bokhund och Edgar märker att han är riktigt bra på att ligga stilla och lyssna. Det är bara när böckerna handlar om mat som det är lite svårt. Då blir han så hungrig och saliven rinner ur mungiporna.

Det här är en fin liten bok som för mig handlar om att alla kanske inte passar i den roll som vi förväntas vara i, hur viktigt det är att alla får möjlighet att hitta sig själva och det just de är bra på! Det är något som vi måste hjälpa varandra med och det kan vi göra genom att vi är snälla mot varandra och ser varandra. I slutet av boken finns också en massa bra frågor som en kan fundera över för att lättare komma ihåg innehållet.

/Sara

Risulven Risulven

Sommarlovet är snart slut och Pär har väntat på att Viktor ska komma tillbaka.A7168C84-3B43-47CF-A4B8-3C3C5623C435 Viktor som är Pärs vän. Eller är han det fortfarande? Att börja sexan och inte kunna simma, kissa i sängen och att kanske inte ha några vänner är inte så lätt. Men när han träffar Risulven verkar allt som att det ska lösa sig, de går i samma klass men pratar inte med varandra under skoldagarna. Men efter skolan träffas de och Risulven försöker lära Pär att simma. Där, vid stranden, finner de båda tryggheten i att ha en vän.

Men så händer flera saker väldigt snabbt. En klassresa som det inte finns pengar till, ett badhusbesök, en snigel som dödas och en Sonja som knarkar. Allt detta gör att Pär inte kan vara kvar längre där mellan höghusen och villorna i förorten. Han drar, inte så långt kanske men han kan inte gå tillbaka. Det går bara inte. För vad finns det egentligen att återvända till?

Det här är en bok som griper tag i läsaren. Den handlar om att överleva och att också kanske få leva ett lite mer ”vanligt” liv. Den handlar om vänskap och mobbning, vad du kan göra mot andra för att få känna att du är en del av gänget. Den handlar också om att leva ett annorlunda liv, ett liv som inte är som alla andras. Om att tvingas ha hemligheter för att få ha kvar sin mamma i sitt liv.

Funderingarna blir många så det kan vara skönt att läsa tillsammans med en vuxen. Kanske läsa den högt i klassen? Men läsa den tycker jag alla ska göra, både barn och vuxna. Ingen kommer ångra sig!

// Sara

Jaga älg

Jakttema! Någon författare borde ju ha tänkt på det tidigare. Det kanske finns andra böcker om jakt, men de här två nya från Nypon är de enda jag stött på. Bit ihop nu! är den första i denna löst sammanhållna serie.

Robin är inte intresserad av att skjuta. Han hatar att öva med storebror Anton och pappa. Det smäller och rekylen lämnar blåmärken. Extra sugit är det eftersom Anton är duktig och redan har jaktexamen och pikar brorsan för det hela tiden. Så försvinner Dimma, familjens jakthund, och i en mörk skog förändras vem som är tuff.

I Pass på! är det jakt och  Robin följer med sin farbror Sven ut till ett av tornen. Där ute i skogen blir det äventyrligare än någon av dem tänkt sig.

Två bra böcker. Fast jag inte kan någonting om jakt gillade jag dem. Tänker att någon som vet hur det går till skulle gilla dem ännu bättre!

Eftersom det är förlaget Nypon som gett ut dem är de inte alls jobbigt tjocka, utan på ungefär 50 sidor vardera. Och fast de är tunna är de ändå spännande.

/Karolina

Pluto är ingen planet

Handlar om Edwin. Edwin är helt övertygad om att han är döpt efter efter assssstronomen Edwin Hubble. Trots att mamma säger att det är en ren slump. Edwin älskar nämligen allt som har med rymden att göra, han kan dessutom det mesta som handlar om rymden. Edwin gillar också att sortera saker, ordna på sitt eget sätt. Det är en av anledningarna till att han tycker så mycket om rymden, allt går att sortera och hålla koll på samtidigt som det finns så mycket spännande att lära sig. 

Edwins bästa kompis heter Hubble och är en hund. Det är så mycket lättare med hundar än människor. Människor säger ibland en sak och gör en annan, det gör aldrig hundar.

En dag i skolan berättar läraren Fredrik att de ska börja jobba om rymden och Edwin blir så glad att han blir alldeles varm inombords, äntligen något som är riktigt roligt i skolan! Men när Fredrik berättar om planeterna som Edwin kan som ett rinnande vatten säger han att den nionde planeten är Pluto. Edwin blir alldeles kall inombords. Han vet att det bara finns 8 planeter, men, en lärare kan väl inte säga fel?

Inuti Edwin börjar det bubbla och klia, tankarna skaver och huvudet sticker. Han river i håret för att bli av med känslan men det blir bara värre. Fredrik fortsätter att prata om Pluto, den nionde planeten. Edwin sätter händerna för öronen för att inte höra, för att hålla emot explosionen i sitt huvud. Men, det finns inget som stoppar en supernova.

Boken om Edwin är en spännande och fin berättelse om att vara lite annorlunda. Om att hitta vänner och om saker som skaver i vissa personer. Mycket läsvärd!

/Sara

Min vän Pax

Jag vet att jag har nämnt Jon Klassen förut, men det är något med hans illustrationer som gör att jag bara måste läsa boken de pryder. Hittills har jag inte blivit besviken, oavsett om det är Klassen som skrivit boken eller inte. Den här gången är det Sara Pennypacker som är författare och boken heter Min vän Pax. Redan när jag hade läst det första kapitlet kände jag att det var en bok jag skulle gilla.

Min vän PaxBoken handlar om en pojke som heter Peter och en räv som heter Pax. Båda har förlorat någon som står dem nära. I pojkens fall är det mamman och i rävens fall är det hela familjen. Peter hittar Pax när han är en liten rävunge och tar med honom hem och låter honom stanna där. De växer upp tillsammans och blir bästa vänner.

Berättelsen börjar med att räven lämnas vid sidan av vägen, medan pappan och pojken åker bort i sin bil. Pappan har övertygat Peter om att det är bäst så, eftersom han ska ut i krig och Peter ska bo hos sin farfar. Räven skulle bara vara i vägen. Väl framme inser Peter att det är fel. Pax har ju aldrig lärt sig att jaga och vet inte hur man överlever i det vilda. Han bestämmer sig för att han måste tillbaka och hämta sin vän trots att det kan vara farligt. Pax är även han fast besluten om att han ska träffa sin vän igen.

Kapitlen i boken varvar pojkens och rävens berättelser så vi får dela deras längtan och följa med på bådas äventyr. De är tvungna att lära sig hur man klarar sig i naturen på egen hand och träffar på individer som påverkar dem. Det är en fin och sorglig berättelse om vänskap, frihet och äventyr som samtidigt visar hur människan behandlar djur och natur. Språket i boken är fint, stundtals poetiskt, och Klassens bilder passar bra med känslan det förmedlar. Jag kanske inte behöver skriva det, men jag blev verkligen inte besviken den här gången heller!

//Janette