Arkiv | Identitet RSS for this section

Fängslande och trovärdig ungdomsbok

17-åriga Bill föddes som Bella. Hans föräldrar vägrar acceptera att de har en son, och inte en dotter, och Bill är inte välkommen hem förrän han har ”tagit sitt förnuft till fånga”. Men hur stor sorgen och ensamheten än är, måste Bill vara sann mot sig själv och därför är han hellre ensam och hemlös än låtsas vara någon han inte är. Bill vill inget hellre än att få genomgå en könskorrigering så att han fullt ut kan få bli Bill och innan den är genomförd vill han bara kallas Kung B.

En dag sitter plötsligt Queen O i det källarförråd som Kung B bor i. Hon har dykt upp från ingenstans och sitter och läser Illiaden. Hon är precis som han – fast tvärtom. Det är kärlek vid första ögonkastet.

Kung B och Queen O stöttar, lyfter och bär varandra på det sätt som bara någon som går igenom samma sak kan göra. Tillsammans kämpar de för livet – mot hemlösheten, drogberoendet och sorgen över att inte accepteras för vilka de är. Ändå går de inte riktigt igenom samma sak. Queen O saknar nämligen uppehållstillstånd.

Om vi bara kunde byta kroppar med varandra är en fängslande och trovärdig bok om kärlek, identitet och drömmar.

Alla är ledsna nuförtiden

12-åriga Bianca är ohanterlig. Eller det är i alla fall vad hennes pappa och hans nya flickvän säger. Biancas mamma säger att Bianca är en tjej som ”man behöver en bruksanvisning för att förstå”. Och vad säger Bianca själv? Inte så mycket, men hon tänker och känner desto mer.

Under en eftermiddag får vi följa familjen genom Biancas ögon. Den kalla mamman, den frånvarande pappan, den sjuka brodern – och så Bianca. Var kommer hon egentligen in i det här?

Bart Moyeart fick årets ALMA-pris, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, med motiveringen: ”Bart Moeyaerts förtätade och musikaliska språk vibrerar av undertryckta känslor och outtalade önskningar. Med filmisk närvaro gestaltar han ögonblick där relationer ställs på sin spets samtidigt som berättelsernas komplexitet pekar på vägar vidare. Bart Moeyaerts självlysande författarskap understryker att böcker för barn och unga har en självklar plats i världslitteraturen.”

Trots sina få sidor, sitt enkla språk och korta kapitel är Alla är ledsna nuförtiden en bok som hinner säga mycket. En tankvärd och lite sorglig bok som kräver att läsarna vill läsa mellan raderna!

En ungdomsbok som har allt – nästan

Det är nu exakt fem dagar och 14 timmar sedan jag läste de sista raderna i Johan Ehns senaste bok Hästpojkarna och jag kommer på mig själv med att fortfarande gå runt med en saknad i kroppen. Ganska gott betyg, va?

I Hästpojkarna får vi följa två parallella berättelser, något jag inte brukar gilla, men köper rakt av i detta fall. Kanske för att man direkt förstår att de två berättelserna egentligen är en och samma – bara åtskilda av tid.

2014 har nittonåriga Anton nyss tagit studenten och bor i en liten etta i Stockholm. Han är upp över öronen förälskad i den äldre och världsvane Peter och hoppas att han snart vågar kalla honom sin pojkvän. Anton har fått jobb inom hemtjänsten och möter där den snart hundraårige Alexander Kovac som bara kommunicerar genom att dunka sin käpp i golvet. Hans vackra lägenhet står i princip oanvänd då Alexander barrikaderat sig i köket. När Anton städar hemma hos Alexander hittar han några gulnade foton på två pojkar och Anton blir genast nyfiken på vilka de är – och kanske framförallt på vilken relation de har till varandra.

I 1920-talets Tjeckoslovakien växer de föräldralösa pojkarna Sasha och Janek upp på ett barnhem. De är olika. Sasha är street smart och vältalig, medan Janek är tyst och oberäknelig, men de finns där för varandra som ingen annan. När Janek blir bestraffad rymmer de och tas snart upp av en kringfarande cirkus. Den tar dem med ut i världen och slutligen hamnar de i Berlin. Det har hunnit bli 30-tal och Berlin håller på att förändras. Snart tar nazisterna makten.

Det är något magiskt och djupt suggestivt med Hästpojkarna. Akrobatkonsterna, cirkuslivet, hästhovarna i manegen, glittret i Moulin Rouge, de rökfyllda klubbarna i Berlin och så förstås kärleken, kärleken! Ja, Hästpojkarna är nog en bok som har allt. Kärlek, spänning, glitter och svett, historia, politik, sex, brutalitet – och så en massa hästar. Det enda som saknas är väl det övernaturliga och det är jag glad för. Verkligheten är på både gott och ont fullt tillräcklig. Läs!

Sebbe sa nej!

I 16-årige Sebastian liv handlar allt om hockey och hans stora dröm är att blir hockeyproffs i NHL. På hockeygymnasiet i Skellefteå är han redan en av de bästa på skolan och han känner att han är på god väg att kanske någon dag nå sitt mål.

Dock är relationerna på skolan allt annat än lätt. Jargongen mellan eleverna är tuff och för många andra så handlar skoltiden mest åt att dricka alkohol och snacka om tjejer. Sebbe känner att han inte alls passar in, ändå försöker han.

En kväll dricker Sebbe alldeles för mycket alkohol och Sebbe tappar kontrollen. Han hamnar i säng med en tjej, som han bara känner ytligt. Plötsligt går allt fel. Han blir våldtagen.

En bok som tar upp ett mycket känsligt ämne och som många gånger tabubeläggs. Läs den!

//Victoria

Vem ser Dim?

9789163894107Boken handlar om Dim, en liten filur som bor i skogen, ingen vet egentligen om att han bor där. I boken står det så här om Dim: ”Visste du att allra längst där nere bor det en filur som heter Dim? Han är som du och jag, fast mycket mindre. Så liten att han undrar om han finns.”

Tänk att vara så liten? Så liten att en undrar om en egentligen finns? Men oftast tänker han inte på det, han ordnar och fixar och har det kul, för i skogen är det ganska kul att vara liten. Ibland kommer de stora till skogen och då försöker Dim fånga deras uppmärksamhet. De hör eller ser honom aldrig.

En dag bestämmer han sig för att bygga något storslaget för att de stora ska se honom. Hur kommer det att gå?

Det här är en fantastisk bilderbok som handlar om att bli sedd. Hur vet du att någon ser dig och bryr sig om dig? Kan du ibland missa de som faktiskt bryr sig mest? Den är också så otroligt fint tecknad och färgsatt. En bok att läsa många gånger och samtidigt fundera över livet.

/Sara

Så mycket kärlek kan inte dö

Så mycket kärlek...Det händer att böcker stannar kvar, att de liksom inte går att släppa. Så mycket kärlek kan inte dö är en sådan bok. Jag har tänkt på den, pratat om den och nu skriver jag om den. Boken är skriven av Moni Nilsson (kanske mest känd för böckerna om Tsatsiki) och fint illustrerad av Joanna Hellgren.

Redan på andra sidan i berättelsen får vi veta att Leas mamma ska dö. Det är Leas allra bästa kompis i hela världen som berättar det för henne. Hon hade tittat på Cancergalan dagen innan och där hade Leas mamma sagt det hemska. Lea reagerar med att säga att hennes mamma kan dö och sedan knuffar hon omkull henne, sparkar henne och säger att hon hatar henne. Hon slutar sen också på fotbollen som typ är hennes liv.  Hon blir liksom arg på allt. Självklart vet Lea att hennes mamma är sjuk. Hon är alltid hemma och har sedan hon blev sjuk tid att älska Lea dygnet runt. Stress och irritation finns inte längre och kärleken är stor. Samtidigt som Leas mamma blir sämre pågår vardagen och hon håller fast vid att hata Noa. Hon kommer fram till att det nog ändå är så att om hon fortsätter att hata Noa så kommer inte mamman att dö.

Jag grät floder när jag läste den här boken. Den beskriver en ofattbart jobbig situation och alla de känslor som kan komma när en egentligen bara är så otroligt rädd att förlora en av de mest betydelsefulla personerna i sitt liv. Hur gör en egentligen för att klara av att leva samtidigt som ens mamma är på väg bort? Det är en berättelse om kärlek, vänskap och död. Den är så fint skriven och känslofullt illustrerad och även om mina ögon var röda så fylldes jag ändå av en varm känsla. Ladda gärna upp med näsdukar innan du läser den.

Novali <3 Sara

novali-hjarta-saraNovali har precis börjat i ettan. Hon älskar skolan! På skolan får barnen göra mycket mer på egen hand än på förskolan, det tycker Novali är både spännande och lite pirrigt. Matsalen var en plats som Novali tyckte var läskig innan hon började, att ta mat själv och att lösa allt på egen hand. Läskigt. Nu när hon är i matsalen är det in så farligt, det är till och med spännande! För i matsalen ser hon Sara. Sara med det fina håret och det glada skrattet. Novali går i 1C och Sara går i 1A. Ibland när de inte är så många på fritids så står de ihop grupperna och då blir Novali alldeles pirrig i hela kroppen och jätteglad. Novali är nämligen kär i Sara. Men det vågar hon inte säga.

Sara har en bästis som heter Smilla. Smilla bor i samma område som Novali och ibland brukar de leka. En dag ska Smilla och Sara leka och Novali är också med. Då händer det något som gör att Novali får ont i magen, Smilla och Sara har hemlisar och Novali tror att hon vet vad det är.

 

Det här är en fin bok om kärlek och vänskap för yngre barn. Den känns viktig för att den på ett enkelt och tydligt sätt tar upp att kärlek ser ut som den ser ut, det är okej att vara kär i den en blir kär i oavsett vad.

/Sara

Flora Banks förlorade minne

Vilken bok! Vilken bladvändare! Författaren Emily Barr har tidigare arbetat som journalist i London, men sedan några år tillbaka är hon författare på heltid. Flora Banks förlorade minne är hennes första roman för unga  – och jag är helt såld. Jag vill verkligen rekommendera den och det är jag inte ensam om. Så här skrev två engelska tidningar om den:

”En gripande och originell roman utöver det vanliga, en berättelse om hemligheter och lögner, kärlek och förlust som lyckas vara både hjärtskärande och livsbejakande.” Daily Mail
”Smart och originell med en unik hjältinna, en uppfriskande kärlekshistoria.” The Sun

Bokhunden Edgar och katten Lollo

Edgar är en bokhund, men det har han inte alltid varit.Edgar

Hans liv började i en blå låda i ett kök tillsammans med sin mamma och sina syskon. Han hade tre syskon som var busiga och rullade runt på golvet, skällde och bet varandra. Det tyckte deras husse var bra, för de skulle bli vakthundar när de blev stora. Edgar däremot tyckte bäst om att leta efter brödsmulor och husse skällde på honom hela tiden! Hans päls var trasslig, han hade olika färger på ögonen och hans husse sa att ”det blir aldrig någon vakthund av dig Edgar!”.

En dag försvann alla syskonen och till sist försvann Edgars mamma. Han var så ledsen, så ledsen och grät i flera dagar. Sen började hans husse träna Edgar till vakthund och en dag i parken var det en farbror som ville hälsa på Edgar och han blev så glad, men hans husse skällde på både farbrorn och Edgar och sen slog han Edgar med kopplet!

Efter det fick Edgar flytta hem till Karin. Karin hade snälla bruna ögon. Hos Karin fick Edgar äta sig mätt varje dag. Där träffade han också katten Lollo. Hos Karin började utbildningen till bokhund och Edgar märker att han är riktigt bra på att ligga stilla och lyssna. Det är bara när böckerna handlar om mat som det är lite svårt. Då blir han så hungrig och saliven rinner ur mungiporna.

Det här är en fin liten bok som för mig handlar om att alla kanske inte passar i den roll som vi förväntas vara i, hur viktigt det är att alla får möjlighet att hitta sig själva och det just de är bra på! Det är något som vi måste hjälpa varandra med och det kan vi göra genom att vi är snälla mot varandra och ser varandra. I slutet av boken finns också en massa bra frågor som en kan fundera över för att lättare komma ihåg innehållet.

/Sara

Det tunna svärdet

Går det att skriva en 515 sidor lång bok om döden för all er mellan 6-9 år?! Spontant känns det som att svaret på frågan är nej, men Frida Nilsson har i Det tunna svärdet gjort det.

Jag ville också gå in, men samtidigt dröja kvar ute för all evighet. Det var så skönt där nere på sandbanken, så skönt att glömma det som var sorgligt, att vara i solen med pappa och skratta. Ninni stack nosen i mitt öra och fnös till. Då kramade jag henne och viskade:
”Tycker du inte att Döden är dum?” […]

Det var flera månader sedan nu som det hände. Och då hette hon inte Semilla, utan hade fortfarande sitt gamla namn: Mamma. Mamma, det var så hon hette. […]

Lite senare tog vi en kopp choklad i köket och det var då, just som jag svalt en mun av den där chokladen, som hon tog min hand och berättade att hon var sjuk och att hon skulle dö. Det var en knöl där inne i hennes kropp som inte gick att ta bort. Doktorn sa att den var för stor.
Det var från den stunden hon fick sitt nya namn. För när jag visste att hon skulle dö, då gick det inte att säga mamma mer. Det gjorde för ont. […]

Ibland försökte jag tänka på hur allting var före sjukdomen. Men det konstiga var att jag inte kom ihåg. Den tiden var som borta. Nästan som den aldrig funnits. Vad gjorde jag för någonting? Jag kanske var glad jämt? Jag kanske gick omkring och skrattade och sjöng hela dagarna? Jag vet inte. Jag vet bara att då inte var som nu.

Inledningen på denna bok alltså!! Allt ovan är från de första sju sidorna! Det är så sorgligt och så fint beskrivet och så outhärdligt och så bra! Snorade och grinade och kände att oj oj oj så BRA!

Sen kommer Döden och hämtar Semilla och det går bara inte för Sasja. Han springer efter, ser vad som måste vara Dödens båt, stjäl en eka och följer efter. Väl i Dödens rike förstår Sasja att det enda som kan hjälpa honom att få tillbaka Semilla från Döden är list. Som tur är träffar han ganska omgående hildinen Trine som nog tror det kommer att bli svårt att överlista Döden, men å andra sidan är ju det knappast en anledning att inte försöka.

Genom hela Dödens rike måste de. Tre olika ”sorter” finns det; hildiner, spartaner och harpyrier alla med var sitt rike och ganska klara idéer om varandra. Det blir en lång och mödosam färd allt för att nå Döden.

Det här är som sagt en ovanligt lång bok med tanke på att den är tänkt för er som är 6-9 år. Jag tänker att den passar väldigt bra att läsa med en vuxen, kanske till och med att den vuxne läser hela boken högt? För detta äventyr är verkligen ett äventyr. Inledningen och flera partier om döden, sorg och barndom är FANTASTISKA, men mest av allt är Det tunna svärdet en riktigt spännande bok om ett väldigt annorlunda rike.

/Karolina