Arkiv | Utsatthet RSS for this section

Han kallar sig Esmeralda

Omslag: B Wahlströms

Han kallar sig Esmeralda av Ritta Jacobsson påminner om en deckare som skulle kunna sändas på TV tidigt 2000-tal. Den handlar om huvudpersonerna Magne och Selena som båda går igenom jobbiga saker, de finner varandra i allt det jobbiga och i slutet av boken får detta en stor betydelse. Selena har fått sina nakenbilder motvilligt spridda på nätet som resulterar i att hon hamnar i ett läskigt sammanhang.

Samtidigt utspelar sig en historia om en nätpedofil som kidnappar unga tjejer och håller fast dem i sin källare samtidigt som han tvingar dem att utföra sexuella handlingar. Rubriker i tidningar och på nyheter chockar samhället om vad som kan ha hänt med alla försvunna flickor.

Jag tror att denna bok är som bäst om man går i mellanstadiet eller högstadiet, den är spännande och ger lite adrenalin emellanåt 🙂

/Nora

Mjölk och honung

Omslag: Mima förlag

Boken mjölk och honung av Rupi Kaur ligger just nu i mitt knä, full av gula post-it lappar på de sidorna där det finns dikter som jag inte vill glömma. Boken består av poesi och det är inget jag har läst mycket av tidigare, men dikterna är skrivna på ett icke-komplicerat sätt vilket gör det möjligt för de flesta att läsa dem.

Jag rekommenderar denna samling till folk i min ålder (17) och äldre, den berör ganska tunga ämnen ibland som kan framkalla jobbiga känslor. Men det är just det jag gillar, böcker som får en att känna saker.

Boken är uppdelad i fyra delar: smärtan, kärleken, avskedet och läkningen. Hennes dikter skvallrar om hemska upplevelser hon haft och även om man upplevt liknande saker eller ej, så känns det ändå som om man kan placera några av texterna på platser i sitt egna liv.

Om du inte läst denna bok innan så hoppas jag att du ger den en chans, jag tror inte att du kommer ångra dig!

/Nora

Smärtsam, gripande och rolig!

Utgiven av ABC Förlag

Jag tror aldrig jag hade valt att läsa den här boken om det inte var så att jag inte kände till författaren. För trots att jag VET att en aldrig ska döma boken efter omslaget, så gör jag det. Jag erkänner! Men nu råkar det vara så att jag fullkomligt älskar boken Balladen om en bruten näsa som Arne Svingen också skrivit. Det gjorde att jag ändå började läsa Flugsommar och det var det tur att jag gjorde, den är nämligen väldigt bra. Han har en förmåga att skriva så fina karaktärer och trots att handlingen i boken har en otroligt smärtsam grund är boken också väldigt rolig.

Flugsommar handlar om Kasper och hans familj. Allt är inte riktigt som det ska. Han försöker hela tiden göra rätt och se till att hans pappa inte får mer ont i huvudet. Det är nämligen så att han nästan alltid har det, och när han har ont i huvudet blir han så lätt arg. Väldigt arg! All Kaspers energi går åt till att hålla pappan glad, undvika att vara med på idrotten för att slippa förklara märkena på kroppen samt att drömma om att bli stavhoppare. Han har inga vänner och undviker att komma någon nära. Men en dag flyttar hans syssling Bentein in hos honom och fasaden att de är en fungerande familj blir väldigt svår att upprätthålla. Kanske går saker och ting att förändra.

Precis som Balladen om en bruten näsa är detta en berättelse om ett barn med svårigheter hemma. Ett barn som är ensamt och bär på stora hemligheter och en känsla av skuld och skam. Det skulle kunna vara en enbart tragisk bok, men Svingens fina personporträtt av barnen och tonen i berättandet gör att den istället blir både gripande, smärtsam och rolig. En läsupplevelse som hänger kvar. Boken finns på biblioteket men inte i Bibblix ännu. Det gör däremot Balladen om en bruten näsa. Läs den också.