Arkiv | Sorgligt RSS for this section

En ungdomsbok som har allt – nästan

Det är nu exakt fem dagar och 14 timmar sedan jag läste de sista raderna i Johan Ehns senaste bok Hästpojkarna och jag kommer på mig själv med att fortfarande gå runt med en saknad i kroppen. Ganska gott betyg, va?

I Hästpojkarna får vi följa två parallella berättelser, något jag inte brukar gilla, men köper rakt av i detta fall. Kanske för att man direkt förstår att de två berättelserna egentligen är en och samma – bara åtskilda av tid.

2014 har nittonåriga Anton nyss tagit studenten och bor i en liten etta i Stockholm. Han är upp över öronen förälskad i den äldre och världsvane Peter och hoppas att han snart vågar kalla honom sin pojkvän. Anton har fått jobb inom hemtjänsten och möter där den snart hundraårige Alexander Kovac som bara kommunicerar genom att dunka sin käpp i golvet. Hans vackra lägenhet står i princip oanvänd då Alexander barrikaderat sig i köket. När Anton städar hemma hos Alexander hittar han några gulnade foton på två pojkar och Anton blir genast nyfiken på vilka de är – och kanske framförallt på vilken relation de har till varandra.

I 1920-talets Tjeckoslovakien växer de föräldralösa pojkarna Sasha och Janek upp på ett barnhem. De är olika. Sasha är street smart och vältalig, medan Janek är tyst och oberäknelig, men de finns där för varandra som ingen annan. När Janek blir bestraffad rymmer de och tas snart upp av en kringfarande cirkus. Den tar dem med ut i världen och slutligen hamnar de i Berlin. Det har hunnit bli 30-tal och Berlin håller på att förändras. Snart tar nazisterna makten.

Det är något magiskt och djupt suggestivt med Hästpojkarna. Akrobatkonsterna, cirkuslivet, hästhovarna i manegen, glittret i Moulin Rouge, de rökfyllda klubbarna i Berlin och så förstås kärleken, kärleken! Ja, Hästpojkarna är nog en bok som har allt. Kärlek, spänning, glitter och svett, historia, politik, sex, brutalitet – och så en massa hästar. Det enda som saknas är väl det övernaturliga och det är jag glad för. Verkligheten är på både gott och ont fullt tillräcklig. Läs!

Bara för dig på mellanstadiet

För några veckor sedan skrev Janette om boken Kärlek som består av korta berättelser, noveller. Det är sällan jag läser noveller men nu har jag hittat en jag gillar skarpt. Boken heter Bara för dig  på mellanstadiet 12 berättelser. Här finns korta historier av författare som skrivit böcker som Glasbarnen och Flickan på tavlan. Berättelserna handlar om vardagliga saker som kompisar, skolan och familjen. En berättelse är mest sorglig, en annan till största delen spännande och en tredje rolig. Här finns kort och gott något för alla som går på mellanstadiet.

Så låna, bläddra och hitta din favorit!

PS. Går du på lågstadiet? Då finns boken Bara för dig på lågstadiet, 12 berättelser.

 

Så mycket kärlek kan inte dö

Så mycket kärlek...Det händer att böcker stannar kvar, att de liksom inte går att släppa. Så mycket kärlek kan inte dö är en sådan bok. Jag har tänkt på den, pratat om den och nu skriver jag om den. Boken är skriven av Moni Nilsson (kanske mest känd för böckerna om Tsatsiki) och fint illustrerad av Joanna Hellgren.

Redan på andra sidan i berättelsen får vi veta att Leas mamma ska dö. Det är Leas allra bästa kompis i hela världen som berättar det för henne. Hon hade tittat på Cancergalan dagen innan och där hade Leas mamma sagt det hemska. Lea reagerar med att säga att hennes mamma kan dö och sedan knuffar hon omkull henne, sparkar henne och säger att hon hatar henne. Hon slutar sen också på fotbollen som typ är hennes liv.  Hon blir liksom arg på allt. Självklart vet Lea att hennes mamma är sjuk. Hon är alltid hemma och har sedan hon blev sjuk tid att älska Lea dygnet runt. Stress och irritation finns inte längre och kärleken är stor. Samtidigt som Leas mamma blir sämre pågår vardagen och hon håller fast vid att hata Noa. Hon kommer fram till att det nog ändå är så att om hon fortsätter att hata Noa så kommer inte mamman att dö.

Jag grät floder när jag läste den här boken. Den beskriver en ofattbart jobbig situation och alla de känslor som kan komma när en egentligen bara är så otroligt rädd att förlora en av de mest betydelsefulla personerna i sitt liv. Hur gör en egentligen för att klara av att leva samtidigt som ens mamma är på väg bort? Det är en berättelse om kärlek, vänskap och död. Den är så fint skriven och känslofullt illustrerad och även om mina ögon var röda så fylldes jag ändå av en varm känsla. Ladda gärna upp med näsdukar innan du läser den.

Flora Banks förlorade minne

Vilken bok! Vilken bladvändare! Författaren Emily Barr har tidigare arbetat som journalist i London, men sedan några år tillbaka är hon författare på heltid. Flora Banks förlorade minne är hennes första roman för unga  – och jag är helt såld. Jag vill verkligen rekommendera den och det är jag inte ensam om. Så här skrev två engelska tidningar om den:

”En gripande och originell roman utöver det vanliga, en berättelse om hemligheter och lögner, kärlek och förlust som lyckas vara både hjärtskärande och livsbejakande.” Daily Mail
”Smart och originell med en unik hjältinna, en uppfriskande kärlekshistoria.” The Sun

Comedy Queen

Comedy queen

En författare som får mig att både skratta och gråta är Jenny Jägerfeld. Det är något speciellt med hennes sätt att skriva. Berättarrösten kommer liksom så nära och jag knyter an till huvudkaraktären väldigt snabbt. Efter att bara ha läst några meningar i hennes nya bok Comedy Queen är jag fast och efter de två första kapitlen har jag redan skrattat och varit närit nära tårarna. När boken väl är slut är jag rödgråten, men inte otröstlig. Den är otroligt rolig, men ofattbart sorglig.

Huvudperson i boken är Sasha som just fyllt tolv. Vi får ganska omgående veta att hennes mamma är död. Att hon har tagit sitt eget liv. Sasha har beslutat sig för att hon absolut inte ska bli som sin mamma. Hon vill inte gråta och hon vill absolut inte få andra att gråta. Hon gör en lista på saker hon ska undvika, saker som hennes mamma tyckte om och därför kan vara riskfyllda. Om hon gör de sakerna kanske hon inte klarar sig. Det hon siktar in sig på är att bli en comedy queen. Hon vill få sin pappa och alla runt henne att skratta.

Jag förvånas över hur en bok med ett så allvarligt ämne kan vara så rolig men förstår att det är Sasha som gör det. Hon blir liksom levande. En otroligt kvicktänkt, rolig, omtänksam och känslig person växer fram på sidorna framför mig. Det här är en väldigt viktig bok som lyfter viktiga frågor och visar att även om vi äger vår egen sorg så kan vi behöva dela den med andra för att orka bära den.

I slutet av boken finns det också bra tips om vart man ska vända sig om man behöver prata med någon om psykisk ohälsa och självmord. Ett alternativ är att ringa till BRIS på nummer 116 111 eller gå in på deras hemsida bris.se.

Läs! Prata gärna med någon om den när du läser. Ibland behövs det.

/Janette

Det tunna svärdet

Går det att skriva en 515 sidor lång bok om döden för all er mellan 6-9 år?! Spontant känns det som att svaret på frågan är nej, men Frida Nilsson har i Det tunna svärdet gjort det.

Jag ville också gå in, men samtidigt dröja kvar ute för all evighet. Det var så skönt där nere på sandbanken, så skönt att glömma det som var sorgligt, att vara i solen med pappa och skratta. Ninni stack nosen i mitt öra och fnös till. Då kramade jag henne och viskade:
”Tycker du inte att Döden är dum?” […]

Det var flera månader sedan nu som det hände. Och då hette hon inte Semilla, utan hade fortfarande sitt gamla namn: Mamma. Mamma, det var så hon hette. […]

Lite senare tog vi en kopp choklad i köket och det var då, just som jag svalt en mun av den där chokladen, som hon tog min hand och berättade att hon var sjuk och att hon skulle dö. Det var en knöl där inne i hennes kropp som inte gick att ta bort. Doktorn sa att den var för stor.
Det var från den stunden hon fick sitt nya namn. För när jag visste att hon skulle dö, då gick det inte att säga mamma mer. Det gjorde för ont. […]

Ibland försökte jag tänka på hur allting var före sjukdomen. Men det konstiga var att jag inte kom ihåg. Den tiden var som borta. Nästan som den aldrig funnits. Vad gjorde jag för någonting? Jag kanske var glad jämt? Jag kanske gick omkring och skrattade och sjöng hela dagarna? Jag vet inte. Jag vet bara att då inte var som nu.

Inledningen på denna bok alltså!! Allt ovan är från de första sju sidorna! Det är så sorgligt och så fint beskrivet och så outhärdligt och så bra! Snorade och grinade och kände att oj oj oj så BRA!

Sen kommer Döden och hämtar Semilla och det går bara inte för Sasja. Han springer efter, ser vad som måste vara Dödens båt, stjäl en eka och följer efter. Väl i Dödens rike förstår Sasja att det enda som kan hjälpa honom att få tillbaka Semilla från Döden är list. Som tur är träffar han ganska omgående hildinen Trine som nog tror det kommer att bli svårt att överlista Döden, men å andra sidan är ju det knappast en anledning att inte försöka.

Genom hela Dödens rike måste de. Tre olika ”sorter” finns det; hildiner, spartaner och harpyrier alla med var sitt rike och ganska klara idéer om varandra. Det blir en lång och mödosam färd allt för att nå Döden.

Det här är som sagt en ovanligt lång bok med tanke på att den är tänkt för er som är 6-9 år. Jag tänker att den passar väldigt bra att läsa med en vuxen, kanske till och med att den vuxne läser hela boken högt? För detta äventyr är verkligen ett äventyr. Inledningen och flera partier om döden, sorg och barndom är FANTASTISKA, men mest av allt är Det tunna svärdet en riktigt spännande bok om ett väldigt annorlunda rike.

/Karolina

Stig

För ett par veckor sedan landade bilderboken Stig på mitt skrivbord. Boken är skriven av Annica Hedin och illustrerad av Per Gustavsson. Per är en av mina favoritillustratörer och han har tidigare illustrerat både egna och andras texter. Det är däremot första gången jag läser något av Annica, kanske för att hon hittills mest har skrivit läroböcker. Hursomhelst är det ett fint första möte, trots att boken berör ett ämne som är ofattbart sorgligt. Stig

Utifrån ser kanske allt vanligt ut, men egentligen så är allting annorlunda. Stig, som boken handlar om, finns nämligen inte längre. Han har dött av en allvarlig sjukdom. Stigs bror är den som berättar historien och delar med sig av sin sorg. En familjemedlem saknas och texten tillsammans med de känslosamma illustrationerna gör känslan av saknad tydlig. I nästan varje bild är tomheten brodern känner uppenbar. Det är en berättelse om en familj som försöker att fortsätta med vardagen trots att sorgen är påtaglig. Ett fantastiskt fint samarbete där bilderna och texten verkligen kompletterar varandra.

Även om det är en sorglig historia så lämnar den en hoppfull varm känsla efter sig. En bok som man kan behöva prata med någon om efteråt. Eller ännu hellre, under tiden.

/Janette

Tisteltankar

Precis som Sköldpaddor hela vägen ner, som jag skrev om i måndags, handlar Anette Eggerts bok Tisteltankar om en ung tjej med tvångstankar. I den här historien är det Linn det handlar om, som är med när familjen hämtar hennes mormor vid tåget. Inte långt efter att de träffats igen faller Linns mormor ihop. Ambulans tillkallas, men mormodern klarar sig inte.

Då verkar något födas i Linn. Hon känner hjärtat slå hårdare och hårdare inom sig, hon måste hålla koll på allting hela tiden, kunna allt eller ta reda på det hon inte kan. Allt börjar handla om kontroll. När skolan måste stänga på grund av mögel och hennes klass flyttas blir det inte heller lätt med de olika konstellationerna i den nya klassen: vilka är de coola, de utstötta? Var finns Linn i det här? I klassen går dessutom Tim, killen som blir retad för sin vikt och som dessutom var den som ringde på ambulansen när Linns mormor föll ihop.

Anette Eggert gör ett bra porträtt av Linn. Som läsare känner man hennes problem och ångest för de olika situationer som dyker upp. När hennes pappa blir av med jobbet är inte hemmet heller en bra plats längre. En bok om att klara sig trots problem och att det går att komma över jobbiga saker som hänt.

//Björn

Om jag stannar av Gayle Forman

Boken jag har läst heter If I stay och är en bok skriven av Gayle Forman. Berättelsen handlar om en flicka i tonåren vid namn Mia som råkar ut för en fruktansvärd olycka som kommer att förändra hennes liv på flera olika sätt.

I boken får man till en början följa Mias vardagsliv, som hon lever ihop med sin familj, sina vänner och sin pojkvän Adam. Hon spelar cello och drömmer om att få gå på Julliard. Bara några dagar senare har hon och hennes familj varit med om en bilolycka, och hennes föräldrar har brutalt omkommit. Hon får flera utanför kroppen-upplevelse, vilka man får följa genom hennes tankeförlopp, och bokens författare varvar hennes tankar från nutiden med tillbakablickar till minnen hon har sedan innan.

Forman har skrivit på ett väldigt bra sätt som gör att boken aldrig blir svår att förstå, utan hoppen mellan tidsperioderna förstärker snarare hela upplevelsen av boken. Det hela resulterar i en fruktansvärt känslofylld läsupplevelse.

If I stay är en otroligt gripande och djup berättelse som man läser med gråten i halsen. Författarens sätt att skriva ger en genuin inblick i boken. På flera ställen får man känslan av att vara där och man kan riktigt ta på stämningen. Boken är väldigt läsvärd.

Boken blev film år 2014.

Pojken i randig pyjamas

 

 

 

 

Jag har läst boken Pojken i randig pyjamas, skriven av John Boyne. Boken utspelar sig under 1940-talet i Tyskland och vi får följa den 9-åriga pojken Bruno. En dag kommer han hem från en vanlig skoldag överraskad av husan som packar ihop hans saker. Han får senare reda på att han och hans familj behöver flytta från sitt hem i Berlin som Bruno älskar så mycket, pågrund av hans pappas viktiga jobb.

Bruno avskyr deras nya hem. Det är raka motsatsen till huset hemma i Berlin. Huset är grått, trist och mindre än det förra. De har inte en enda granne på gatan och inga småpojkar Bruno kan leka med. Hans föräldrar berättar för honom och hans syster Gretel att de kommer behöva stanna där ett tag, vilket de båda tycker väldigt illa om.

När Bruno kommer upp på sitt nya rum märker han någonting märkligt utanför hans fönster. Stora samlingar av människor med likadana kläder på sig, randiga pyjamaser och små mössor. Det var människor i alla åldrar, små pojkar i hans egen ålder upp till äldre män lika gamla som han farfar. De var gråa i hyn och väldigt magra allihopa, de såg även väldigt ledsna och rädda ut. Området var inhägnat med ett högt stängsel med taggtråd och överallt gick soldater runt och skrek åt människorna i pyjamaser. Han kände igen soldatutrustningen eftersom han hade sett de flera gånger förut hemma i Berlin, många av de jobbade för hans pappa.

Bruno bestämmer sig en dag för att gå på en upptäcksfärd som han ofta gjorde hemma i Berlin. Han går på en väg längs stängslet, där han har blivit tillsagd att inte gå, men det bryr han sig inte om. Efter att han har gått i ungefär en timme, nästan redo att ge upp och gå hem igen för att han inte hittat någonting intressant, ser han någonting på långt avstånd. Han går närmre för att upptäcka att det är en mager liten pojke han ser, iklädd i en randig pyjamas på andra sidan stängslet. Runt armen har han en armbindel med en stjärna på. Bruno var säker på att han inte hade sett en magrare eller mer sorgsen pojke i hela sitt liv, men han bestämde sig för att han borde prata med honom.

Jag tycker boken är ganska lättläst och skulle rekommendera boken till en målgrupp på 15 år och uppåt för jag tror man kan förstå boken som bäst då. Pojken i randig pyjamas är en bok som verkligen berör en. Den är sorglig och otroligt hemsk men ger en bättre inblick hur livet var under andra världskriget.