Krypande spänning på sommarlovet

Det finns många böcker som handlar om ett barn som tvingas följa med föräldrarna till en trist stuga utan wifi hela sommarlovet, och så händer det mystiska saker. ”Slutstation” av Mia Öström har en liknande handling, men den här boken har något alldeles extra. Den är mycket spännande, och samtidigt som den levande miljöbeskrivningen placerar dig som läsare mitt i historien handlar den också om hur det kan vara att växa upp utan att känna riktigt stöd från någon vuxen.

Iris, bokens huvudperson, åker med sin mamma och Skägget till ett gammalt stationshus på sommarlovet. Skägget är mammas nya pojkvän som Iris tycker mycket illa om. Han är gapig och dricker mycket alkohol och bryr sig inte om Iris. Mamma verkar bara göra som han säger.

Skägget har köpt det fallfärdiga stationshuset, som verkar gömma på en hemlighet: 1943 bodde en flicka som hette Maria i huset med sin familj. Nu är järnvägen nedlagd, men då gick det tåg på den och tyska soldater åkte genom Sverige på väg till Norge. Iris får på ett mystiskt sätt en hälsning från det förflutna och känner instinktivt att något skrämmande har hänt i huset. Hon möter Elis, en flera år äldre kille som blir hennes kompis och som också är nyfiken på stationshuset som ingen har bott i på många år.

Tillsammans kommer de allt närmare den fruktansvärda sanningen samtidigt som situationen med Skägget och mamma i det gamla stationshuset bara blir värre.

”Slutstation” är en väldigt bra och välskriven bok, där historien som utspelar sig i nutid varvas med berättelsen om vad som hände Maria på 1940-talet. Boken ger en krypande känsla av obehag och man känner verkligen med Iris som mer eller mindre överges av sin mamma. Man känner också med Maria som hade en helt annan, betydligt hårdare, uppväxt.

Boken är utgiven av Lilla Piratförlaget.