Arkiv | Familj RSS for this section

Tusen stjärnors ö

Tigris är elva år. Hon tänker att hon är en tiger med bara en rand – randen är ärret över bröstet som finns där sen biololyckan då mamma dog. Det hände samma dag som Tigris fyllde ett år och familjen var på väg för att köpa ballonger till kalaset. Nu har pappa och hon precis flyttat till en mindre lägenhet. Tigris har inte vant sig utan saknar deras gamla lägenhet där det fanns spår av mamma. Här finns inget sånt, knappt ens några foton. Men så hittar hon oväntat en stor trälåda bland alla ouppackade grejer. På den står det ‘Lyras saker’. Lyra var mammas namn. Tigris kånkar försiktigt in lådan på sitt rum. Till hennes besvikelse är den tom. I stället kryper hon ner i den, det doftar gott av rosor och snart sover Tigris. När hon vaknar är hon på öppet hav. Den stora lådan gungar i vågorna och vinden. Plötsligt syns en ö vid horisonten.

Tigris har kommit till Tusen stjärnors ö. Det är en plats som inte liknar någon annan plats. Där finns Tunga axlars berg, Förstenade skogen och den fasliga Skuggan som vill släcka stjärnorna. Men där finns även Leo med sina molnfår och Ariann som vakar över stjärnstenarna. Och där finns spår av Lyra. Tigris hamnar mitt i ett äventyr och flera familjehemligheter kommer att få sin förklaring.

Emma Karinsdotter har skapat en berättelse som flera har jämfört med Bröderna Lejonhjärta och Mio, min Mio. Jag lägger gärna till Allrakäraste syster och tänker att det är en mycket medveten hälsning till Astrid Lindgren att skapa syskonsjälar till hennes figurer. För det här är ett magiskt äventyr om sorg och saknad, mod och vänskap som bär författarens alldeles egna prägel. Läs den!

/Annika

Annonser

Sommarlovsläsning

Välkommen tillbaka efter sommaruppehållet!

Sommaren brukar kunna vara en bra tid för läsning. Tre av böckerna jag läste under sommaren är skrivna av Katarina von Bredow och hänger ihop: Ellinor, Leo och Viktor. Här på bloggen har vi skrivit om Katarina von Bredow och hennes ungdomsromaner många gånger. Det är så klart för att vi gillar hennes böcker. De tre som jag nyligen läste är inget undantag. De är helt enkelt jättebra!

Vi får följa tre klasskompisar under det sista av vårterminen i sexan.

Hemma hos Leo bråkar mamma och pappa hela tiden och storebrorsan Markus är skitjobbig. Och sen är det det där med Viktor, snyggingen som dimper ner i klassen och redan första dan verkar förtrolla Leos bästis sen förskolan, Ellinor.

I boken om Viktor får vi å andra sidan veta att hemma hos honom finns familjehemligheter som det känns hemskt om de skulle avslöjas. Hans liv i det stora huset med BMWn parkerad utanför är alltså inte så glassigt som det först kan verka. Och kan han verkligen mäta sig med Leo när det kommer till Ellinor? De verkar ju stå varann jättenära.

Boken om Ellinor inledde serien och för hennes del handlar vardagen mycket om att anpassa sig så att ingen runt henne känner sig sårad. Mamma tycker till exempel att det är jobbigt att Ellinor gillar sin nya bonusmamma och lillebror så mycket. Det är lite samma sak med Ellinors bästisar, Leo och Meja. De gillar verkligen inte varann. Och nu finns Viktor i hennes liv också. Kan hon följa sina känslor utan att Leo känner sig undanpetad?

Genom att varje bok har sin egen huvudperson får vi som läser olika perspektiv på saker och ting. Det breddar och fördjupar berättelsen och gör det hela ännu mer fängslande. Jag läste böckerna på två olika sätt också. Ellinor läste jag som pappersbok och de andra två lyssnade jag på som e-ljudbok via appen Biblio. Det är en gratisapp som du kan logga in på med ditt lånekortsnummer och pin-kod. Så vill man så kan man variera sin läsning på ett mycket fiffigt sätt.

/Annika

Selma och pappa

Sist har jag läst boken Selma och pappa skriven av författaren Katja Tydén. Boken handlar om en tjej som heter Selma och hennes familj. Selma är 7 år gammal och har precis börjat ettan när hon och hennes familj hamnar i en väldig svårt situation. Selmas pappa är sjuk. Han har fått cancer. Påverkad av sjukdomen, förändras deras liv en hel del.  Selma och hennes lille bror vet inte så mycket om sjukdomen men de vet att många dör på grund av den. Oron om att pappan bli värre börja styra deras liv.

Ibland är pappan glad och pigg som förut. Han orkar leka med barnen och ser ut som att han inte är sjuk. Men ibland mår han jättedåligt. Han tar starka mediciner som gör att han tappar håret och känner sig jättetrött. De dagarna pappan är sjuk mår alla dåligt hemma hos Selma. Det är höst allt börjar och precis i den hösten börjar Selma och pappa bygga en lekstuga som de inte vet om det ska bi klar till på sommaren. De vet inte om pappan ska bli frisk för att göra klar lekstugan. De vet inte om pappan ska finnas kvar till på sommaren.

Jag skulle stark rekommendera boken till alla de som vill läsa om en familj som oavsett situationen kämpa på att göra livet ljusare. En bok som pratar om det svåraste ämnet som hela världen kämpar mot, cancer. Katja Tydén vill att denna bok ska vara ett stöd till alla barn som någon gång har varit i samma situation och hon vill berätta till dem att även i jobbiga situationer kan man hitta glädjen.

/Syrjeva

Ebba och Didrik

När jag ändå har börjat skriva om kärleksböcker så kan jag väl fortsätta på samma tema. En av mina favoritböcker, Ebba och Didrik, har kommit i en ny utgåva. Boken är skriven av Christina Herrström och släpptes som två separata böcker. 1989 kom Ebba och året efter släpptes Didrik.

I boken får vi möta syskonen Reng. Den första halvan av boken fokuserar på Didrik och den andra på Ebba.

Didriks berättelse kretser runt den stora kärleken. När han träffar den drygt åtta år äldre Yrla blir han kär direkt. Vi får veta att det känns som om hennes namn virlar runt i hans blod. Hon är liksom den stora kärleken och han kan inte tänka på något annat.

Ebbas halva av boken handlar också om kärlek, men kanske ännu mer om vänskap och populäritet. De populära tjejerna i klassen är inte särskilt snälla mot Ebba. Det ändras när populära Mårten visar intresse för henne och tar med henne hem till sig. Helt plötsligt vill de vara med henne. Men varför är det så och vad tycker egentligen hennes bästa vän Philip om det?

Den här boken handlar om kärlek, vänskap och familj. Visst har den kanske ett skimmer över sig på grund av att jag tyckte så mycket om den när jag gick i mellanstadiet, men jag tycker att den står sig bra. Även om det finns en del saker som barn idag inte möter så är ändå kärnberättelsen tidlös. Att få följa med i syskonens så olika kärleksmöten är både spännande och roligt. Även denna andra gång.

Kom in och låna!

Inuti huvudet är jag kul

Ni vet alla de där tankarna, allt fluff som flyger runt inuti huvudet men som man så sällan talar om. I denna bok fångar författaren Lisa Bjärbo allt det där i huvudet och vi får bekanta oss med Liv. Ta del av hennes huvud, hennes tankar och hennes fluff beskrivna likt skrivna blad i en dagbok.

Jag skulle beskriva Liv som en person som ständigt balanserar på en klippavsats, livrädd för att tappa fästet och falla handlöst ned men heller egentligen ingen önskan om att backa tillbaka till säkrare mark.

Liv är världsmästare på att analyserar varje tanke, känsla och händelse som kommer i hennes väg och hennes största motgång och svårighet i livet är att hon är livrädd för precis allt som livet har att erbjuda.

När pappan plötsligt och impulsivt beslutar att flytta från Stockholms innerstad till det han kallar sitt drömhus ute på småländska landsbygden, vänds Livs liv totalt upp och ner. Huset med enormt stora potential, enligt pappan. Huset mitt ute i ingenstans, långt ifrån allt det trygga storstadslivet erbjuder. Liv får numera kryssa mellan vattenpölarna på grusvägen när hon cyklar längs vägen som leder fram till deras hus istället för kryssa mellan människor på gatorna i Stockholm som hon så länge känt som hennes trygga tillvaro. Här på den småländska landsbygden finns ingenting och Liv är livrädd. Livrädd för att misslyckas, livrädd för att inte passa in och livrädd för att rasera pappans stora dröm.

Plötsligt bakom allt det farliga går det upp för Liv att det hon alltid saknat och ständigt letat efter finns i det lilla samhället på landsbygden och hon får uppleva det som hennes pappa alltid önskat, kärlek och äkta vänskap.

//Victoria

Lisen och tjuven

En dag när Lisen är ute och cyklar ser hon något skumt. En man står med sin kikare och tittar upp mot lägenheterna, där Lisen och hennes mamma bor. Är det en tjuv som spanar var han ska göra inbrott? Inte blir det bättre av att han sedan finns hemma hos Lisen. Han är nämligen killen Lisens mamma har blivit kär i. Är det så han gör, först blir kompis med den han ska ta ifrån?  Och hur berättar man för mamma att killen hon är kär i troligen är en tjuv…

Lisen och tjuven av Cecilia Sund är inte bara en spännande bok. Det handlar också om att Lisen  känner sig  övergiven av sin egen mamma när mamman träffar en ny kille. För så är det ju,  att Lisen helst  skulle vilja ha sin mamma för sig själv.

Lisen är den andra boken om Lisen, den andra heter Lisen åker vilse.

Mitt fönster mot rymden

Hemma hos Gurkan är det pappa som packar ner gympakläderna, handlar och tvättar, läser godnattsaga och ibland glömmer köpa toapapper. Mamma håller på med AVHANDLINGEN om mörk materia och svarta hål. Hon har fullt upp och hinner inte följa Gurkan till och från skolan, laga middag eller leka – all tid går åt till den stora uppsatsen om rymden. Hon tycker att Gurkans pappa är alltför pedantisk som måste dammsuga precis där hon brett ut sina papper. Hon bryr sig inte ett dugg om brödsmulor eller de smutsiga strumporna som hon lämnar efter sig på golvet. Gurkan och pappa låter henne hållas. På kvällarna funderar även de på universum och oändligheten under de självlysande stjärnorna över Gurkans säng. Allt är invant, tryggt och bra. Men så förändras allt när pappas envisa hosta aldrig ger med sig. Då är det som att jordens undergång, den som Gurkan är så orolig för, kommer mycket nära.

Författaren Oskar Kroon låter Gurkan berätta om sin familj och det svåraste som kan hända ett barn – att en förälder blir svårt sjuk. In i det sista vet vi inte hur det ska sluta. Men i ett kapitel som heter Nu, efteråt  får vi veta att hemma är golvet dammsuget och rent igen, kylskåpet fyllt och badrumsspegeln blänker. Allt är som vanligt och precis som det ska vara. Gurkan känner sig stark och inte ens jordens undergång skrämmer.

Det här är Oskar Kroons första bok. Jag hoppas det blir fler.

/Annika

Djurdoktorn: Linus och Morris

9789175679532_200x_linus-och-morrisNär Linus är på väg till sin mamma som jobbar på ett djursjukhus hör han små pip från en buske. Där i busken ligger en kattmamma med två kattungar. Den ena kattungen är pigg och glad och morrar tyst när Linus försöker komma nära. Han döper den till Morris.

Den andra kattungen ligger mest stilla, det ser ut som den sover. Eller, är den död? Linus springer hela vägen till sjukhuset för att hämta sin mamma. De återvänder tillsammans till busken för att hjälpa katterna. När de kommer till djursjukhuset väntar en hemsk upptäckt.

Det här är den femte boken i serien om Linus och hans mamma lena, djurdoktorn. Den är lättlast och medryckande. Linus har lätt att känna känslor och det är inte speciellt svårt att känna det Linus gör i boken. Spännande och bra bok helt enkelt!

 

/Sara

Så mycket kärlek kan inte dö

Så mycket kärlek...Det händer att böcker stannar kvar, att de liksom inte går att släppa. Så mycket kärlek kan inte dö är en sådan bok. Jag har tänkt på den, pratat om den och nu skriver jag om den. Boken är skriven av Moni Nilsson (kanske mest känd för böckerna om Tsatsiki) och fint illustrerad av Joanna Hellgren.

Redan på andra sidan i berättelsen får vi veta att Leas mamma ska dö. Det är Leas allra bästa kompis i hela världen som berättar det för henne. Hon hade tittat på Cancergalan dagen innan och där hade Leas mamma sagt det hemska. Lea reagerar med att säga att hennes mamma kan dö och sedan knuffar hon omkull henne, sparkar henne och säger att hon hatar henne. Hon slutar sen också på fotbollen som typ är hennes liv.  Hon blir liksom arg på allt. Självklart vet Lea att hennes mamma är sjuk. Hon är alltid hemma och har sedan hon blev sjuk tid att älska Lea dygnet runt. Stress och irritation finns inte längre och kärleken är stor. Samtidigt som Leas mamma blir sämre pågår vardagen och hon håller fast vid att hata Noa. Hon kommer fram till att det nog ändå är så att om hon fortsätter att hata Noa så kommer inte mamman att dö.

Jag grät floder när jag läste den här boken. Den beskriver en ofattbart jobbig situation och alla de känslor som kan komma när en egentligen bara är så otroligt rädd att förlora en av de mest betydelsefulla personerna i sitt liv. Hur gör en egentligen för att klara av att leva samtidigt som ens mamma är på väg bort? Det är en berättelse om kärlek, vänskap och död. Den är så fint skriven och känslofullt illustrerad och även om mina ögon var röda så fylldes jag ändå av en varm känsla. Ladda gärna upp med näsdukar innan du läser den.

Nyutgivna favoriter

Vissa böcker älskar man mer än andra. En del får man förvara i en kartong för framtida behov för att de inte hänger ihop riktigt längre. Det är de som inte tillräckligt många älskar och troligen aldrig kommer att komma ut i ny upplaga. Det är särskilt problematiskt när det gäller bilderböcker för barn. En liten människas bokkärlek nöter något alldeles enormt på själva boken. Den läses om och om igen. Kanske  gnor den lilla personen sin förkylda näsa mot den och biter i kanterna, drar i bladen, dreglar och spiller.

En sådan, i min familj, älskad bok är Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf. Den läste jag för mina barn med början för 30 år sedan och den kommer ut om och om igen. Underbart!

Alldeles nyss kom också Pijas bästa : Gittan, Lill-Zlatan och dom andra ut. Det är ett urval av  Pija Lindenbaums bästa böcker samlade i en bok. Min och familjens favorit är Else-Marie och småpapporna. Den är helt urknasig med alla små pappor. Man förstår inte riktigt hur allt gick till med papporna men alla får plats i badkaret samtidigt och deras små strumpor som hänger på tork är helt förtjusande. Fler böcker borde ges ut igen, jag föreslår Bockarna Bruse och Nattresan av Anna Höglund. Det vore verkligen på tiden.

/Laine , gästbloggare