Vi önskar er en god jul och ett gott nytt år!

Vi kommer att ta en paus i skrivandet ett tag framöver, men vi finns på plats i biblioteket. Med den här bilden önskar vi er god jul och gott nytt år!

Kom och låna julböcker hos oss!

Kistan och skylthyllor är fyllda med julböcker.

Välkomna in till oss på Katrineholms bibliotek!

Frida Nilssons nya äventyr är för hundälskare

Gillar du hundar? Älskar du långa, äventyrsfyllda berättelser? Njuter du av fantastiska illustrationer? Då är Frida Nilssons nya böcker, med bilder av Alexander Jansson, något för dig. Både Hundägarna, den första boken, och Kattjägarna kom ut samtidigt under hösten och om du börjar läsa dem lär du inte kunna sluta. 

Frida Nilsson har två favoritböcker: Vägen ut och Nässlorna blomma, som skrevs av författaren Harry Martinson på 1930-talet. Hundägarna och Kattjägarna är löst inspirerade av dessa böcker, som handlar om föräldralöse Martin. 

Även Hundägarna och Kattjägarna, som utspelar sig för mer än 100 år sedan, handlar om en föräldralös liten pojke som heter Martin. I böckerna lever människor och hundar (med mänskliga egenskaper) sida vid sida, och tillsammans med hunden Jack rymmer Martin i första boken från sitt fosterhem för att söka efter sin biologiska pappa.  

Med stor berättarglädje kastar sig Frida Nilsson in i Martins äventyr, som kantas av både med- och motgångar. Böckerna illustreras med helt makalösa, svartvita bilder signerade suveräne Alexander Jansson. Han lyckas göra inte minst hundarna levande på bild och får läsaren att sugas in ännu mer i berättelsen. 

En rolig detalj ur ett sörmländskt perspektiv (Frida Nilsson är bosatt i Sörmland) är att Martins resa i jakten på fadern går via välkända orter: “Vid horisonten kunde vi ana röken från Strångsjö, en liten by bland tusentals andra små byar i Sverige, och jag kan väl säga redan nu, att det var i Strångsjö som det skulle börja hetta till ordentligt i vårt äventyr”, står det i boken, liksom: “I Vingåker, som vi kom till en solig lördag, var det marknad. Roligheterna stod uppradade på ett plakat i utkanten av byn.” 

Böckerna är skrivna för 6-9-åringar, men jag skulle nog säga att man behöver vara åtminstone i 10-årsåldern för att fullt ut ta till sig historien – som fungerar strålande även för vuxna läsare. 

Böckerna är utgivna av Natur & Kultur. 

Författartrion träffar helt rätt i Tolv

Författartrion bakom Fula tjejer-trilogin har gjort det igen! I Tolv tecknar Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson fina, känsliga och verklighetsnära porträtt av tolv tolvåringars dramatiska och alldeles vanliga vardag. 

Det fiffiga med boken är att det går att läsa bara något kapitel och ändå få en god historia, samtidigt som det går att sträckläsa allt. Jag valde det senare. Det var oundvikligt, för Tolv är så bra. Man känner så starkt för karaktärerna och allt de brottas med. Som Melvin, som har bott i olika jourhem senaste året och som nu har landat i ett familjehem som är bra. Han har varit med om så mycket tungt i livet och nu vågar han nästan inte tro att han har kommit till schyssta människor. Tänk om han förstör allt igen? 

En annan av tolvåringarna är Iris som har blivit ihop med Fatima, men som på grund av ett skärmförbud och ett missförstånd är på väg att förlora henne. Och så har vi Hjalmar, som har en lillebror med särskilda behov som äter upp allt normalt umgänge i familjen. Hjalmar förstår men har svårt att acceptera att han alltid måste rätta sig efter Emil. Ventilen blir de små stunderna som han får med sina föräldrar när Emil sover. Dessa stunder betyder hur mycket som helst. Men förstår mamma och pappa det? 

Författarna beskriver ungdomarna med så mycket värme och berör så många ämnen som är aktuella just nu. Den som är i ungefär samma ålder, som längtar dit eller som minns hur det var kommer definitivt att känna igen sig i alla motstridiga känslor, konflikter, all längtan, kärlek, ilska och osäkerhet som man bär med sig när tonåren hägrar. Tolv är perfekt att högläsa och borde leda till många goda samtal, inte minst i ett klassrum. 

Tolv är utgiven av Lilla Piratförlaget. 

Efter kriget – Från Auschwitz till England

Ibland kan man få läras sig saker när man läser en bra, spännande och sorglig berättelse. Efter kriget av Tom Palmer är en verklighetsbaserad bok om barn och ungdomar som kom från koncentrationslägren, i bland annat Polen, till England efter Andra Världskriget.

En fredag i september 1939 förändras livet för Yossi och hans familj och för alla andra som bor i Polen. Nazisterna i Tyskland invaderar landet och allt eftersom tiden går blir livet svårare och svårare för människorna där. Yossis familj forslas i trånga tågvagnar till koncentrationslägret Auschwitz. Han överlever åren i lägret och när kriget är över och lägret befrias är han 15 år.

Argasso

I boken skickas barn och ungdomar som befrias från koncentrationslägren efter kriget till tryggheten i England. Tillsammans med vännerna Leo och Mordecai försöker Yossi finna sig tillrätta i det främmande landet, men det är svårt. Det är meningen att de ska få känna trygghet, få vård och näringsrik mat så de kan bli friska och starka.

Yossi drömmer mardrömmar och plågas av tankar på familjen han förlorade. Alla längtar förstås efter sina familjer, släktingar och vänner. Har någon av dem överlevt? Finns det något hopp?

Att barn skickas iväg till mer trygga förhållanden under och efter krig visste jag redan. Det finns flera bra böcker om just det och ibland har de verklighetsbakgrund. Efter kriget är en sådan bok. Författaren Tom Palmer skriver om det i förordet, det finns foton på de här barnen med i boken och det går att kolla upp stället de reste till. Det ligger i Lake District i nordvästra England och där var jag med min familj på semester när jag var ungefär 15 år. I de böcker jag tidigare läst om barn som skickas iväg under eller efter Andra Världskriget har barnen oftast hamnat i en familj på landet. Men här är det mer som en liten by där alla barnen bor tillsammans. Där finns vuxna som tar god hand om dem, men även de som bor runt omkring bryr sig om barnen och vill hjälpa dem.

/Annika

Spelar utseendet någon roll?

Jag har läst Timglaset av Karin Herou och undrar om utseendet spelar någon roll. Ja, helt klart när det kommer till framsidan på en bok! Det tycker de flesta eleverna som lånar på vårt skolbibliotek. Och jag också, får jag väl erkänna.

Bonnier Carlsen

När jag såg den här boken som heter Timglaset så tänkte jag bara: Nej, det där är inget för mig. Men jag hade så fel. Den handlar om något väldigt ovanligt. I alla fall för böcker skrivna för 10-12-åringar. Jag gillade den och önskar att många läsare hittar och läser den. Det är en kapitelbok för mellanstadieåldern, ganska tunn och med svartvita bilder. Boken handlar om något så ovanligt som döden. Att dö och att vara död.

Jag ville veta vad elever på skolan säger om boken så jag frågade en klass i fyran och en i femman. Och mycket riktigt, 98 procent skulle inte välja Timglaset om de såg den i hyllan. De säger till exempel att den ser tråkig ut, inte verkar spännande, barnslig, har tråkiga färger, den är ful. Jag frågade även vad de trodde att boken handlade om och fick fantastiskt bra gissningar. Många fokuserade på timglaset och nyckeln som man kan se. ”Något om tiden, man måste hinna hitta något.”, ”De letar efter ett timglas”, ”Tiden tar slut, de försvinner i tiden eller reser i tiden”, ”Ett magiskt timglas”, ”Nyckeln och timglaset låser upp en annan värld”, ”Tre barn som måste lösa ett problem och de har bara en viss tid på sig”. Mycket av det barnen gissade stämmer, men ingen kunde ana sig till det där med att ett barn dör i boken. En bok om döden och vad som händer när man dör och är död är som sagt inte direkt vanligt. Jag gillar den här boken för den tar det lugnt och vardagligt med döende och död. Om det vore så här skulle ingen behöva vara rädd för att vara död. Möjligtvis lite orolig för vad man har på sig i dödsögonblicket.

Rabén Sjögren

Alba är jättesjuk i cancer och hennes kropp är så, så trött. Hon kan bara ligga i sin sjukhussäng och hennes mamma vakar vid hennes sida. Så kommer ett stort skönt mörker över Alba och ganska snart ett stark vitt ljus. Hon kommer till parentesen, vilket visar sig vara en mellanlandning innan man får passera till Andra sidan och riktigt vara död. I parentesen ska man lära sig vara död. Det finns en hel del att lära visar det sig. Men det visar sig att det kan begås misstag och personer som inte är redo för parentesen och Andra sidan har kommit dit ändå. Alba visar sig vara en sådan. Tillsammans med sina vänner försöker hon ta reda på hur hon ska komma tillbaka till livet igen. För hon har liv att leva kvar.

Timglaset är ingen sorglig bok. Det tycker jag däremot att boken Vitsippor och Pissråttor av Oskar Kroon och Hanna Klinthage är. Det är också en bok jag först valde bort på grund av hur framsidan ser ut och att titeln inte säger mig något om boken. Men den var jättesorglig och så fin, tycker jag. Är det bara för att jag är vuxen som jag tycker att den är så sorglig? De som gjort boken trodde det. Barn tycker nog att det mer handlar om att hämnas, sa de.

”Jag ska berätta om Krister. Min brorsa.”Jag ska berätta om Krister. Min brorsa. Jag ska berätta vad det var som hände den där vidriga vintern.”

Kaj älskar sin storebror Krister. Men många andra stör sig på honom. Krister kan så mycket, men han kan inte låtsas vara någon annan. Han kan bara vara sig själv. Och det borde ju var både bra och okej, men ibland kan det ställa till problem. Som med den där Sacke, till exempel. Sacke och hans anhang mobbar Krister så att det skär i hjärtat. Krister vill absolut inte att någon ska få veta det, då blir det bara ännu värre. Till slut kan Kaj inte längre se på. Han måste göra något. Han måste rädda Krister. Kaj och hans bästis Naima planerar en hämnd. Det är bara det att allt går så fruktansvärt fel. Det blir riktigt, riktigt farligt för Krister.

/Annika

Fjärilshjärta

Moa Backe Åstot släppte ungdomsboken Himlabrand för två år sedan, en väldigt fin debutbok som du kan läsa om i ett blogginlägg från i somras. Fjärilshjärta är hennes andra bok, och den fångar precis som Himlabrand precis den där känslan av hur det är att vara ung och osäker på sin identitet.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren.

I boken får vi följa Vilde, som precis ska fylla fjorton år. Hon funderar mycket på sin samiska identitet, och om hon verkligen är same på riktigt. Hennes pappa är inte same, och hon har inga renar. Hon kan ju inte ens prata samiska och inte har hon en kolt heller. Hennes morfar (áddjá) är hennes bästa vän och hennes band in i det samiska. Hon bestämmer sig för att hon måste lära sig språket och att Áddjá ska hjälpa henne.

Då händer det som inte får hända, hennes älskade áddjás hjärta orkar inte slå mer. På begravningen träffar hon Samuel, som tydligen kände hennes áddjá väl. Kanske att han kan vara den som hjälper henne med samiskan. Han har det som Vilde saknar, språket, kolten och renarna. Frågan är bara hur hon ska få honom att hjälpa henne?

Fjärilshjärta är skriven på ett sätt som känns, med ett språk som griper tag i en. Moa Backe Åstot är otroligt bra på att skildra tonåringars perspektiv på ett sätt som känns äkta, och som får mig som läsare att känna igen mig i hur jag upplevde mina tonår. Jag hoppas att hon kommer fortsätta att skriva för den här målgruppen, om och om igen!

En bok som (nästan) talar sanning

Boken är utgiven av Hegas förlag.

Knäppa men (nästan) helt sanna berättelser finns i tre delar. Bok tre kom ut nu i november. Jag har läst den första boken i serien. Den innehåller nio berättelser som helt klart är märkliga. Det finns en berättelse om en soldat som vägrade bära vapen och en om en flicka som går och lägger sig på en båt och vaknar upp på en annan, utan att ha lämnat sin säng. Det som är roligt med den här boken är att historierna är ganska galna, men samtidigt så har händelserna inträffat på riktigt. Sen är det ju alltid så att vissa berättelser späds på och ändrar sig när människor berättar dem vidare. Var det till exempel en väderballong som kraschade på ett fält i Roswell i USA, eller var det egentligen ett utomjordiskt rymdskepp fullt med ufon? Just den berättelsen har skapat mycket konspirationer om mörkläggning från militären om vad som egentligen hände.

Alla berättelser i boken avslutas med en faktaruta där man får veta den knäppa sanningen om händelsen, åtminstone det som det finns belägg för att det har hänt. I första historien om en man från Bulgarien som blir förgiftad så vet man att han dog av förgiftning, men man vet inte med säkerhet hur giftet hamnade i hans kropp.

Hegas är ett förlag som jag är väldigt förtjust i, som släpper lättlästa böcker som brukar passa bra även till de som är lite mer läsovilliga. I den här boken får man lära sig mycket märkliga saker, och man både fascineras och förfasas. Böcker är som bäst när de väcker känslor, eller hur? 🙂

Hamzas hotell

Tobias Gards böcker har vi tipsat om förr. Han är kanske mest känd för sina skräckböcker, tex Finns i sjön som du kan läsa om här. Men nu har han börjat skriva en ny serie som heter Hamzas hotel. Första boken heter En arg storm. En bok fylld av magi och som passar perfekt er som precis lärt er läsa själva.

Hamzas hotell ligger högt upp i bergen och har många magiska rum. Det gör att det kan hända vad som helst där, även roliga och tokiga saker.  En dag säger en hotellgäst att hon hatar när det blåser. Men det skulle hon inte sagt för nu blåser det full storm i hennes hotellrum. Stormen har blivit både arg och ledsen. Hon ger igen på det sättet hon kan, genom att blåsa kraftigt. Kan nu Vidar, som jobbar på hotellet,  lugna stormen med sakerna han har i sin ryggsäck?

Det här är en fartfylld bok, det märks inte bara i texten utan även i de färgglada bilderna.

Börja på en ny skola

Molly har börjat i en ny skola. Hon tycker det är jobbigt. Skolan är stor med många barn och hon hittar knappt till klassrummet. Dessutom är det svårt att skaffa nya vänner. Molly saknar hon sin bästis Ellen enormt. Det blir inte bättre av att mamma säger att Molly verkligen måste försöka visa att  hon vill lära känna dem. Men hur ska det gå till? Alla verkar redan ha kompisar. Som inte detta är nog, blir Molly en dag inlåst på en av skolans äckliga toaletter under en rast. På sin gamla skola gick alltid Molly och Ellen på toaletten tillsammans så detta inte skulle hända. Men nu är hon alldeles ensam och snart börjar hon gråta. För ingen kommer väl sakna henne i klassrummet?

Boken Världens bästa Molly och den nya skolan av Sabine Lemire och Signe Kjaer är en väldigt fin bok om att börja i en ny skola och känna sig ensam. Lika fin som texten är bilderna. Om man blir sugen på att läsa vidare om Molly så är det så kul att det redan finns en till, Världens bästa Molly och drömrummet