Fjärilshjärta

Moa Backe Åstot släppte ungdomsboken Himlabrand för två år sedan, en väldigt fin debutbok som du kan läsa om i ett blogginlägg från i somras. Fjärilshjärta är hennes andra bok, och den fångar precis som Himlabrand precis den där känslan av hur det är att vara ung och osäker på sin identitet.

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren.

I boken får vi följa Vilde, som precis ska fylla fjorton år. Hon funderar mycket på sin samiska identitet, och om hon verkligen är same på riktigt. Hennes pappa är inte same, och hon har inga renar. Hon kan ju inte ens prata samiska och inte har hon en kolt heller. Hennes morfar (áddjá) är hennes bästa vän och hennes band in i det samiska. Hon bestämmer sig för att hon måste lära sig språket och att Áddjá ska hjälpa henne.

Då händer det som inte får hända, hennes älskade áddjás hjärta orkar inte slå mer. På begravningen träffar hon Samuel, som tydligen kände hennes áddjá väl. Kanske att han kan vara den som hjälper henne med samiskan. Han har det som Vilde saknar, språket, kolten och renarna. Frågan är bara hur hon ska få honom att hjälpa henne?

Fjärilshjärta är skriven på ett sätt som känns, med ett språk som griper tag i en. Moa Backe Åstot är otroligt bra på att skildra tonåringars perspektiv på ett sätt som känns äkta, och som får mig som läsare att känna igen mig i hur jag upplevde mina tonår. Jag hoppas att hon kommer fortsätta att skriva för den här målgruppen, om och om igen!

En bok som (nästan) talar sanning

Boken är utgiven av Hegas förlag.

Knäppa men (nästan) helt sanna berättelser finns i tre delar. Bok tre kom ut nu i november. Jag har läst den första boken i serien. Den innehåller nio berättelser som helt klart är märkliga. Det finns en berättelse om en soldat som vägrade bära vapen och en om en flicka som går och lägger sig på en båt och vaknar upp på en annan, utan att ha lämnat sin säng. Det som är roligt med den här boken är att historierna är ganska galna, men samtidigt så har händelserna inträffat på riktigt. Sen är det ju alltid så att vissa berättelser späds på och ändrar sig när människor berättar dem vidare. Var det till exempel en väderballong som kraschade på ett fält i Roswell i USA, eller var det egentligen ett utomjordiskt rymdskepp fullt med ufon? Just den berättelsen har skapat mycket konspirationer om mörkläggning från militären om vad som egentligen hände.

Alla berättelser i boken avslutas med en faktaruta där man får veta den knäppa sanningen om händelsen, åtminstone det som det finns belägg för att det har hänt. I första historien om en man från Bulgarien som blir förgiftad så vet man att han dog av förgiftning, men man vet inte med säkerhet hur giftet hamnade i hans kropp.

Hegas är ett förlag som jag är väldigt förtjust i, som släpper lättlästa böcker som brukar passa bra även till de som är lite mer läsovilliga. I den här boken får man lära sig mycket märkliga saker, och man både fascineras och förfasas. Böcker är som bäst när de väcker känslor, eller hur? 🙂

Dags för monsterexpedition!

Boken är utgiven på Natur & Kultur.

Frasse vågar inte sova själv längre, han är alldeles för rädd för monster. De jagar honom även i drömmarna, därför måste han sova hos pappa. Det hjälper ju inte att det finns en läskig monsterbok på förskolan, och att Alexandra och Torsten försöker skrämmas så fort de får chansen. Nu har Frasse blivit bjuden på kalas med övernattning hos sin kusin, men det kommer inte gå, för Frasse kan ju inte sova själv. Typiskt! Men som tur är har Frasse världens bästa farmor, Morran. Hon förstår direkt att de måste lösa det här med rädslan, så att rädslan inte tjuvar allt det roliga. Det enda sättet att få bukt med rädslan är att ge sig ut på monsterexpedition. Först då kommer de få veta om det finns monster på riktigt, och ifall de i så fall är så där farliga som de verkar. Ryggsäckar packas med allt som behövs, och sen sätter de sig på tåget för att resa iväg till monsterskogen!

Det här är en otroligt varm och humoristisk berättelse om hur man hanterar rädslor. Morran är en sån där härlig vuxen som man vill att alla barn ska få ha i sina liv, en person som vägrar växa upp, och som ser och tar barn och deras fantasier på allvar. Jag tror att den här boken är perfekt att läsa högt, då får man både skratta och rysa tillsammans.

Morran, Frasse och monsterexpeditionen är skriven av Moni Nilsson och illustrerad av Anna Fiske.

Kakorna är slut!

Pelle och Lollo behöver något sött för att orka städa, men ve och fasa, både godiset och kakorna är slut! Bäst att baka kakor först och sen städa. Tyvärr var ugnen också sugen på kakor och åt upp allihopa… Vad ska de göra nu? Då kommer de på att de kan stjäla blåbärssirap från grannen, men det går inte heller som de tänkt sig, och stackars Pelle får sirap över hela sig. Det var värst vad livet är krångligt ibland. De är till och med så sötsugna att de tror att två sniglar är kanelbullar.

Kanske att det ändå är bäst att bara ta tag i det där med städningen… När de väl kommer igång är det faktiskt ganska kul, men ni får inte säga till någon att Pelle och Lollo tycker så, det är hemligt! Helt plötsligt hittar de något oväntat. Pelle lyfter på en soffdyna, och där ligger något som de har letat efter. Det är en burk, som innehåller något sött…

Boken är utgiven på Opal förlag.

Kakorna är slut! är skriven och illustrerad av Ulrika Kestere, och den visar på ett humoristiskt sätt att det kan löna sig att dela med sig, och att allt inte kan vara roligt i livet precis hela tiden. Bilderna är lekfulla med mycket spännande att upptäcka. Det är mycket igenkänning på det där att göra allting annat innan man tar tag i det som man skulle ha gjort från början, vilket gör att berättelsen funkar bra för både stora och små.

Nu cyklar vi!

David Henson har skrivit en väldigt fin bilderbok om två barn som ger sig ut på cykeltur. Det gäller att se till att ha allt i ordning. Man kan inte bara hoppa på cykeln och ge sig iväg, man måste ha hjälm också såklart. Sen är det bara att cykla. Mycket kan dock hända på en cykeltur. Det kan bli punka på däcket eller så hoppar kedjan av. Då är det bara att laga punkan och sätta fast kedjan igen. Sen cyklar man vidare. Ibland kommer det mycket folk där man cyklar, och då är det bra att använda ringklockan. När det är mörkt ute måste lyset vara på.

Boken är utgiven på Opal förlag.

Boken har väldigt färgglada och uttrycksfulla illustrationer, och även om det inte är jättemycket text så händer det mycket hela tiden, och man får både hänga med i en fartfylld handling med allt som barnen råkar ut för under cykelturen, samtidigt som man får veta allt om hur en cykel funkar. Det finns en bild på en cykel och vad alla delar heter på slutet, vilket passar om läsaren blivit nyfiken under bokens gång. Boken passar de lite yngre barnen, och alla som gillar cyklar såklart! Det är lite extra mysigt att en gosedjurstiger följer med på hela turen, och hjälper till med reparationerna bland annat 🙂

När livet rämnar

Böckerna är utgivna på Speja förlag.

Jag har läst två helt fantastiska ungdomsböcker, och jag kände att jag måste skriva om båda samtidigt då de hör ihop med varandra. Jag fastnade för dem tack vare de otroligt fina omslagen, som man snabbt inser gestaltar böckernas innehåll på ett väldigt bra sätt. ”Den som måste döden dö” handlar om My som är döende i cancer. ”Den som måste livet leva” handlar om Moa som är Mys bästa kompis. Det mörka och det ljusa ställs mot varandra, men båda böckernas omslag krackelerar. En kommer att dö alldeles för ung, och den andra kommer förlora sin kompis alldeles för ung. Böckerna är skrivna av Linda Wahlund.

Det är otroligt fina böcker, som är riktigt tuffa att läsa. Ibland fick jag pausa och lägga dem ifrån mig, och tårarna rann stundtals. Det blir två olika sorters ångest som skildras. Dels Mys ångest för att dö, men inte veta när det ska ske eller hur det kommer att kännas. Dels Moas ångest över att vara den som livet fortsätter för, även om det känns som att det aldrig kommer att bli som vanligt igen. Jag gillar att författaren har delat upp berättelsen i två skilda böcker. Då får båda karaktärerna utrymme på ett sätt som hade blivit svårare om det varit en bok med vartannat kapitel om My respektive Moa. I boken om My börjar berättelsen när hon ligger inlagd på sjukhuset, medans Moas berättelse börjar när sjukdomen gått längre, och My har flyttats till ett hospice. Jag vet inte vad mer jag ska säga än att de är riktigt bra böcker. Bara läs dem!

Stackars lilla nalle…

Det har kommit ut många bra skräcksamlingar för mellanåldern på sistone, med historier som gör att man får rysningar. Den senaste jag har läst heter ”Stackars lilla nalle och andra rysare” och är skriven av Susanna Lönnqvist.

Boken är utgiven av Ordalaget bokförlag.

Boken har fått sitt namn efter den första berättelsen, men det är inte så synd om nallen… För det första dyker den bara upp i familjens källarförråd en dag. Nallen beter sig märkligt. Även om det bara är ett gosedjur så verkar den flytta på sig av egen kraft, även om pappan och dottern först tänker att det finns en naturlig förklaring. Om de bara hade vetat vad som skulle hända hade de gjort sig av med den på en gång, innan nallen hunnit genomföra sin plan. Eller snarare det som förhäxat nallen.

Alla historier börjar oskyldigt, men sedan sker en vändning som slutar i olycka. Det är väldigt välskrivna historier som har precis rätt nivå av läskighet och obehag, men samtidigt vill man bara fortsätta läsa vidare. Det är en konst att skriva rysligt, och Lönnqvist lyckas verkligen.

Världen är hotad

Boken är skapad av Elisabetta Gnone, Alessandro Barbucci och Barbara Canepa. Den ges ut på Egmont Story House.

Ibland har men en sån där riktigt bra dag på jobbet. Jag har flera elever ute i Valla, där jag jobbar som skolbibliotekarie, som älskar att läsa grafiska romaner och manga. Därför tänkte jag att det säkert går hem att köpa in Witch – De tolv portarna. Jag packade upp boken och gjorde iordning den så att den var klar för utlån. Sedan ställde jag den på mitt skyltställ. När en klass sen kom till biblioteket var den elev som såg den direkt och utbrast: ”Det är ju precis den boken jag vill läsa!” Det gjorde min dag kan jag säga, samtidigt som jag såklart blev nyfiken på boken.

Witch-serien kom ut första gången 2003, och nu ges den ut igen. Hittills har det kommit ut två delar på svenska, och jag har läst den första. Världen står inför ett hot när tolv portar har öppnats mellan jorden och den onda världen Metamoor. Jorden måste skyddas mot ondskan, och det är fem tjejer som blivit utvalda till jordens beskyddare. De heter Will, Irma, Taranee, Cornelia och Hay Lin. Deras initialer bildar ordet WITCH, och de har alla olika magiska krafter som hjälper dem att utföra sitt uppdrag. De hanterar sina nyfunna krafter på lite olika sätt. Serien handlar inte bara om uppdraget utan också om vardagliga saker som 13-åringar upplever med skola, förälskelser och bråk över småsaker.

Även om jag själv inte har läst den här serien förut, så känns det nostalgiskt då det påminner en del om Sailor Moon. Det är roligt att få läsa om starka tjejer med epitetet superhjältar, och i serieformat får man ut så mycket av historien genom de fantastiska illustrationerna. Jag blir helt klart sugen på att läsa fortsättningen 🙂

Creepy!

Författaren Tobias Gard är en riktig skräckmästare, och har skrivit flera böcker på temat för både låg- och mellanåldern. Serien Creepy har hittills kommit i tre delar, och jag hoppas att det kommer att komma fler. Böckerna är fristående, men de har en sak gemensamt, de är rysliga!

Boken är utgiven av Hegas förlag.

I boken ”Flickan” för man rysningar redan när man ser omslaget, och bokens innehåll gör en inte besviken. Den handlar om Leo, som drömmer en riktigt obehaglig mardröm. I drömmen hör han ett krafsande ljud som kommer från garderoben. Plötsligt öppnas garderobsdörren, och där står en flicka. Hon är smutsig, och det verkar rinna något svart ur hennes ögon. Leo blir livrädd. Flickan går fram emot honom och ler ett obehagligt leende. Sedan river hon honom. Leo vaknar kallsvettig, vilken tur att det bara var en dröm! Det är inte förrän han ser rivmärket på kinden som han förstår att det har hänt på riktigt. Han måste försöka få reda på vad flickan vill honom, och den enda som tror på Leo och vill hjälpa till är hans kompis Asma. De börjar tillsammans försöka ta reda på mer om flickan, innan hon utsätter någon för mer än bara rivmärken i ansiktet…

Gillar du skräck kommer du gilla den här, men är du lättskrämd ska du nog inte läsa den innan du ska sova!

Att hamna i kläm

Boken är utgiven av Rabén & Sjögren.

En äkta ljugis är skriven av författaren Ingrid Olsson, som har skrivit flera böcker för barn och unga. I den här boken får vi följa Elias. Hans föräldrar har separerat och Elias mamma har träffat en ny man som heter Kristoffer, som har ett barn från ett tidigare förhållande. Elias kommer bra överens med både Kristoffer och sin bonussyster, som spenderar mycket tid hemma hos dem. Elias pappa har däremot inte tagit separationen särskilt bra, och det märks väldigt tydligt att han tycker att det är jobbigt att Elias mamma redan har gått vidare. Det är liksom underförstått att det inte är läge att prata om att man gillar Kristoffer under pappa-veckan. Det kan till och med vara bra för husfriden att glida lite på sanningen, för att få se sin pappa glad. Pappan är ju inte glad så ofta nuförtiden.

För att göra ont värre berättar Elias mamma att hon och Kristoffer vill flytta ihop. För Elias del känns det bra, men samtidigt knyter det sig i magen när han tänker på hur hans pappa ska reagera. Det leder till att Elias trasslar in sig i nödlögn efter nödlögn, för att slippa konfronteras med sin pappas reaktion på nyheten om att mamman definitivt har gått vidare. Han vill ju bara att alla ska må bra, men mår själv desto sämre under tiden.

Det här är en bok som går rakt in i hjärtat på en och som jag tyvärr tror att många barn kan relatera till. Vuxna med för den delen, som känner igen en barndom där man slits mellan sina föräldrar. Pappan i berättelsen är så djupt nere i sin sorg, att han inte ser att det påverkar hans son på ett negativt sätt. Att försöka medla mellan sina föräldrar är en tuff uppgift, som påverkar ens mående på så många sätt. Jag tror den här typen av böcker behövs, för att få läsa ur barnets perspektiv hur jobbigt det kan kännas, och hur det så lätt blir att barnet får agera som den vuxna i olika situationer. Och Ingrid Olsson får det att kännas äkta.