Den magiska bokhandeln

Har du någonsin drömt om att träffa din favoritkaraktär ur en bok? Eller om att utforska din favoritbok i verkligheten istället för i din fantasi? I den här bokserien är det mer än bara önskedrömmar.

Mina bokvänner av Roberto Piumini med illustrationer av Elisa Paganelli. Förlag: Opal. Omslag: Elisa Paganelli

I Tilly och bokvandrarna får vi träffa Tilly, som bor med sina morföräldrar ovanpå deras bokhandel. Tilly är med andra ord alltid omgiven av böcker. Och visst är det roligt att bo med mormor och morfar, men Tilly kan inte hjälpa att längta efter sin mamma som försvann strax efter att Tilly föddes. Men så en dag händer något konstigt som Tilly inte kan förklara. Hon träffar en flicka i bokhandeln som påminner henne väldigt mycket om huvudpersonen i hennes favoritbok Anne på Grönkulla. Men det kan väl inte vara möjligt? Tilly tror i alla fall inte det, tills en annan flicka dyker upp som påminner väldigt mycket om Alice ur Alice i Underlandet, en annan av Tillys favoritböcker. När hon berättar om sina konstiga möten för Oskar, som bor på andra sidan gatan, tror han inte heller på det. Men de får snart se att bokkaraktärerna verkligen har tagit sig ut ur sina böcker. Och inte nog med det, de kan ta med sig både Tilly och Oskar in i sina bokvärldar.

Tilly och Oskar berättar detta för Tillys morföräldrar, som konstigt nog inte verkar förvånade. Istället tar morfadern med dem till ett hemligt bibliotek som finns gömt inne i Londons stadsbibliotek: Underbiblioteket. Där får de veta att de är bokvandrare som fritt kan ta sig in och ut ur böcker med hjälp av magi. Men att bokvandra kan vara farligt. Tilly blir genast misstänksam mot en av bibliotekarierna på Underbiblioteket, som hon sett tidigare både i bokhandeln och i de böcker som hon vandrat in i. Varför följer han efter henne. Och kan bokvandrandet ha något med Tillys mammas försvinnande att göra? Det tänker hon ta reda på, med Oskars hjälp förstås. De har ju trots allt ramlat in i ett alldeles eget äventyr, precis som i de böcker som de älskar att läsa.

I den andra boken, Tilly och de förlorade sagorna, är något på tok i sagornas värld och det är upp till Tilly och Oskar att ta reda på vad samt sätta stopp för det. Men även i sagor kan faror lura bakom varje ny sida. Spänningen fortsätter i den tredje boken, Tilly och äventyrskartan. Tilly och Oscar har lyckats lista ut vad som är på tok med sagorna och nu verkar problemet ha spritt sig även till andra böcker. Men ingen på Underbiblioteket vill lyssna på dem och istället ger de sig ut för att försöka hitta de mytomspunna Arkivarierna.Sedan får vi i den fjärde boken, Boksmugglarna, följa med Tilly ombord på det magiska tåget Sesquipedalianen som färdas genom böckernas världar. Hennes och Oskars vän Milo, som bor och jobbar på tåget, behöver nämligen Tillys hjälp. Och hon kanske kan behöva Milos hjälp också. En femte bok, Biblioteket i trädkojan, kommer ut senare i år.

Den här bokserien är spännande, full av vändningar och äventyr både i form av klassiska böcker och den verkliga världen utanför den som plötsligt har blivit lite mer magisk. Böckerna är proppfulla med bilder som är invävda i texten. Själva texten är lättläst och ibland förändras den och följer med i själva berättelsen. Så den här boken är med andra ord en väldigt unik läsupplevelse som nog kan locka även den som tycker att det är tråkigt med för mycket text. Men om man hellre vill lyssna på bokserien så finns del två och tre i serien som ljudböcker i vår app Libby.

Trevlig läsning!

Djupens dotter

Rick Riordan är tillbaka, men denna gång har han inte hämtat inspiration från antika myter utan från 1800-talsförfattaren Jules Vernes fantasifulla sci-fi-böcker. Verne var före sin tid när han skrev om uppfinningar och teknik som inte skulle bli verklighet förrän flera årtionden efter hans död.

I denna spännande bok får vi stifta bekantskap med Ana Dakkar och hennes bror Dev, som båda går på den prestigefyllda marinskolan Harding-Pencroft-akademin. De både studerar och bor på skolan sedan deras föräldrar försvann för ett par år sedan. Där blir de tillsammans med de andra studenterna utbildade i både marin krigsföring och undervattensforskning. Ana delar rum med sina två bästa vänner, ingenjörsstudenten Nelinha och det teoretiska underbarnet Ester (plus Esters känslosupporthund Top). Själv är Ana fokuserad på språk och spionage, en farlig kombination i rätt händer. De är alla experter inom sina områden och deras framtid ser ljus ut, men en dag förändras allt.

Djupens dotter av Rick Riordan med illustrationer av Lavanya Naidu. Förlag: Bonnier Carlsen. Omslag: Khadijah Khatib

Det börjar med att Ana och hennes årskurs åker på en utflykt som är kopplad till deras slutprov som förstaårselever. Men de hinner knappt lämna skolans område innan flera torpeder träffar skolan och får den att falla ner i havet. Ana och de andra hinner knappt förstå vad som hänt innan deras lärare förklarar att de är i fara och måste fly med skolans båt innan även de blir anfallna. Tillsammans med sina klasskamrater får Ana veta skolans största hemlighet; att den inte bara är döpt efter två karaktärer ur Jules Vernes böcker utan även grundades av dem. Och det är inte det enda som visar sig vara sant från hans böcker. All den fantastiska teknologi som Verne beskrev existerar faktiskt. Och det är Harding-Pencroft-akademins uppgift att skydda denna teknologi från den rivaliserande skolan Landinstitutet (grundat av en annan av Vernes karaktärer), som vill använda den för onda syften. De viktigaste av dessa uppfinningar skapades av den geniale men bittre Kapten Nemo från En världsomsegling under havet, och Landinstitutet är fast beslutna att stjäla dem. Men för att använda kapten Nemos uppfinningar måste de även ha en av hans ättlingar, vilka är de enda som kan lokalisera Nemos hemliga bas. Nemos riktiga namn var prins Dakkar och hans enda nu levande ättlingar visar sig vara Ana och Dev. Men Dev var på skolan när den attackerades och de har ingen aning om ifall han eller de andra eleverna klarade sig. Landistitutet bestämmer sig därför för att tillfångata Ana till varje pris. Men hon tänker inte ge sig utan motstånd och till sin hjälp har hon några av de mest vältränade tonåringarna i världen. Kommer Ana att lyckas med att hålla Nemos teknologi borta från Landistitutet? Vad hände egentligen med Anas föräldrar? Och hur har det gått för de andra eleverna och lärarna på HP-akademin? Läs och ta reda på det!

En världsomsegling under havet av Jules Verne, återberättad av Peter Gotthardt med illustrationer av Sussi Bech. Förlag: Hegas

Boken börjar med lite fakta om Jules Vernes En världsomsegling under havet, som har inspirerat Rick Riordan att skriva denna bok. Men om du vill veta ännu mer om vilka äventyr som den gåtfulle Kapten Nemo råkar ut för på deras resa med den högteknologiska ubåten Nautilus är det bara själv att läsa En världsomsegling under havet. Här på biblioteket finns det (förutom originalversionen från 1800-talet) en lättläst variant med bilder som passar perfekt för både stora och små. En världsomsegling finns även som både ljudbok och e-bok i vår app Libby. Där kan man även läsa Djupens dotter som e-bok. Vi har givetvis även andra böcker av Jules Verne (fysiska och digitala) varifrån några av karaktärerna dyker upp i Djupens dotter. Det är med andra ord bara att dyka ner i Vernes fantastiska bokvärld och börja utforska.

Trevlig läsning!

De där bockarna

De gamla sagorna är ju klassiker av en anledning. De har något som gör att de fängslar både barn och vuxna generation efter generation. Bockarna Bruse är nog en av de mest kända sagorna och de finns i ett otal varianter. En variant som väl nästan har blivit moderna klassiker redan är Bjørn F Rørviks bilderböcker om bockarna Bruse i mer moderna sammanhang som på badhus, solsemester eller i skolan, skrivna med en stor dos humor som uppskattas av både barn och vuxna.

Två stora favoriter hos mig är utgåvan från En bok för alla med en bearbetad text av Elin Lucassi och bilder av Sara Gimbergsson. Detta är den klassiska sagan men med en text som passar dagens barn. Passar bra att läsa från ca 2 års ålder.

För några månader sedan kom ännu en ny variant på Bockarna Bruse av Mac Barnett. Här berättas sagan från trollets perspektiv. En lite rolig twist som jag tror kan uppskattas av många. Det är det som är så roligt med klassiska sagor, att eftersom alla känner till historien så väl så blir det extra roligt när den twistas till lite. Jon Klassen har illustrerat berättelsen och man kan riktigt leva sig in i bilderna och se hur hungrig trollet är och hur det måste lukta där under bron bland gamla skelettdelar och andra rester från tidigare måltider. Det var jätteroligt att läsa den här boken med min tre-åring. Särskilt uppskattades hur enormt stor den tredje bocken är. Den får inte ens plats på sidan!

För den som inte får nog av bockarna så finns det ett litet pysselkit att ladda ner. Det hittar du här!

Lloyd Alexander – Krönikan om landet Prydain

”Taran ville göra ett svärd, men Coll, som hade hand om den praktiska delen av hans utbildning, bestämde att han skulle göra hästskor.”

Med de orden inleds ”De trennes bok”, den första delen av fem i Lloyd Alexanders klassiska Fantasy-serie ”Krönikan om landet Prydain” i vilka han tar inspiration från walesisk mytologi för att skapa en fantasy-krönika i episk stil.

Taran, är en yngling som lever ett lugnt liv som Andre Grisvaktare på gården Caer Dallben där han bor tillsammans med sina lärare, bonden Coll och den 379-årige trollkarlen Dallben. Samtidigt drömmer han om äventyr och att bli en stor hjälte.

På gården finns även grisen Hen Wen som har förmåga att se in i framtiden.

När Hen Wen en dag rymmer så måste Taran ge sig efter henne och försöka få henne tillbaka till tryggheten på gården. Han är dock inte ensam om att leta efter Hen Wen även Den Hornkrönte, främste krigare åt den mörke fursten Arawn söker henne.

Det här blir början på det första av flera äventyr för Taran. Under dessa äventyr dras han allt mer in i kampen mot Arawn samtidigt som han möter flera vänner. Däribland den hungrige Gurgi, prinsessan Eilonwy, dvärgen Doli och barden Fflewddur Fflam.

Krönikan om landet Prydain består, som tidigare nämndes av fem böcker. ”De trennes bok”, ”Den svarta kitteln”, ”Llyrs slott”, ”Taran vandraren” och ”Storkonungen”. Varje bok är ca 200 sidor lång och är relativt lättlästa.

Böckerna passar bra från 9 år och uppåt och kommer att tilltala så väl fantasyälskare som den kan vara en inkörsport i genren. Jag läste dem själv för första gången för över 20 år sedan och tycker att de är lika bra idag som jag tyckte då.

Som avslutning kan även nämnas att Disney år 1985 gjorde filmen ”Taran och den magiska kitteln” som är baserad på de två första böckerna i serien.

Hobbiten eller Bort och hem igen

Är skriven av fantasyförfattaren J.R.R. Tolkien och gavs ut för första gången 1937. Sedan dess så har den översatts på över 50 språk och blivit en klassiker och en älskad föregångare till trilogin Ringarnas herre.

Boken handlar om hobbiten Bilbo Secker som tillsammans med dvärgen Thorin och hans följe beger sig iväg på ett äventyr för att stjäla tillbaka sagda dvärgars skatt, som stals av den förskräcklige draken Smaug.

Hobbitar är förtjusta i hemtrevlighet, goda måltider och frid, och Bilbo Secker är inget undantag. När han en dag blir besökt av trollkarlen Gandalf och indragen i ett farligt äventyr så lämnar han sitt hem bakom sig utan att veta om han någonsin kommer komma tillbaka.

Hobbitar är inte förtjusta i äventyr, och när faror som troll, vättar eller till och med den lömske Gollum hotar så vill Bilbo inte göra annat mer än att blunda och föreställa sig sin varma, trygga hobbithåla.

Men hobbitar är också modiga, och det är just sitt mod, tillsammans med snabbt tänkande och djärva handlingar som den lille hobbiten tar sig genom djupa vättehålor, jättespindlars nät och genom Smaugs ödemark. Turen har han också på sin sida, speciellt när han hittar en magisk ring som kan göra honom osynlig.

Bort och hem igen är en äldre bok och det märks på språket – vid vissa stycken så kan Tolkiens långa beskrivningar sakta ner berättelsens tempo. Trots detta så är det just de styckena som gör boken så charmig och visar på hur mycket det finns att säga om Midgård, alla platser och alla karaktärer. Miljön – vare sig det är högresta bergstoppar eller gömda dalar – är så detaljerad och bra skriven att man skulle kunna tro att Midgård en gång i tiden varit en riktig plats som Tolkien berättar om.

Bilbos resa är imponerande, inte bara för alla platser han besöker, men också eftersom han genomgår en personlig resa. Från att bara vara en vardaglig, obemärkt hobbit så blir han mot slutet en riktig hjälte, och han är enligt mig en inspirerande karaktär. Han lämnar all bekvämlighet bakom sig för att se mer av världen runt omkring sig och hjälpa andra, och han bevisar att en liten hobbit kan göra stora ting.

Hobbiten passar bra för både unga och gamla som gillar fantasy och äventyr, och kan vara en bra start för dig som vill upptäcka Tolkiens sagovärld.

//Agnes

Ask-ninjan

Visst känner du till sagan om stackars Askungen som har en elak styvmor och styvsystar? Men efter en bal på slottet får hon prinsen och halva kungariket och sagan slutar lyckligt som sagor ska göra.

Vi känner igen vissa saker från den sagan i Ask-Ninjan av Joey Comeau.

Den handlar också om Askungen. Men denna tjej lär sig redan som liten att fäktas och blir så bra att hon vill kallas Ask-ninjan. En dag dör hennes mamma och hennes pappa gifter om sig med elak kvinna, som också har andra barn, som blir Ask-ninjas elaka styvsystrar. Efter ett tag dör även pappan och hon blir själv med styvmor och styvsystrar. De ser till att hon hela veckorna långa måste jobba hårt hemma. Hon ska till att kläderna är tvättade och huset städat. En dag bjuder prinsen in till en bal. Ask-ninjan vill så gärna gå för att visa honom att hon kan bli hans livvakt och bli fri från de elaka systrarna. Samma systrar som säger att hon kan inte gå för hon har ju inga passande kläder…. 

Många gillar att läsa serieböcker och detta är något ganska ovanligt, både en saga och seriebok. En härlig sådan med fart både i texten och i bilderna.

Nyutgivna favoriter

Vissa böcker älskar man mer än andra. En del får man förvara i en kartong för framtida behov för att de inte hänger ihop riktigt längre. Det är de som inte tillräckligt många älskar och troligen aldrig kommer att komma ut i ny upplaga. Det är särskilt problematiskt när det gäller bilderböcker för barn. En liten människas bokkärlek nöter något alldeles enormt på själva boken. Den läses om och om igen. Kanske  gnor den lilla personen sin förkylda näsa mot den och biter i kanterna, drar i bladen, dreglar och spiller.

En sådan, i min familj, älskad bok är Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf. Den läste jag för mina barn med början för 30 år sedan och den kommer ut om och om igen. Underbart!

Alldeles nyss kom också Pijas bästa : Gittan, Lill-Zlatan och dom andra ut. Det är ett urval av  Pija Lindenbaums bästa böcker samlade i en bok. Min och familjens favorit är Else-Marie och småpapporna. Den är helt urknasig med alla små pappor. Man förstår inte riktigt hur allt gick till med papporna men alla får plats i badkaret samtidigt och deras små strumpor som hänger på tork är helt förtjusande. Fler böcker borde ges ut igen, jag föreslår Bockarna Bruse och Nattresan av Anna Höglund. Det vore verkligen på tiden.

/Laine , gästbloggare

Variant på Rödluvan

För ett tag sedan skrev klass 3 på Östra skolan 2 stycken varianter på den klassiska sagan Rödluvan. Det blev 2 helt underbara historier som vi tycker fler ska kunna ta del av.

Här är den första: 

Det var en gång en get som hette Rudolf. Han skulle gå sin till sin farmor, som var en ren. Hon var magsjuk och Rudolf hade med sig medicin som skulle göra henne frisk. På vägen dit, på stranden mötte Rudolf en stor gris som hette Bert. Grisen säger till Rudolf att plocka snäckor till farmor. Han börjar genast plocka snäckor till farmor. Grisen går till farmor som bor i ett ihåligt träd. Grisen gömmer sig bakom trädet och när Rudolf kommer hoppar grisen fram. Han tar medicinen för han är också magsjuk. I trädet bor också en ekorre, som har medicin. Ekorren ger medicinen till farmor, så hon blir frisk. Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Den andra versionen fick titeln ”Grönluvan och Vargen”:

Det var en gång en farfar som var sjuk. Han bodde i en trädkoja i djungeln. Grönluvan som bodde hos sin mamma i andra änden av djungeln,  ville hälsa på sin farfar. Mamman packade en korg med lite mat, något att dricka och kläder till farfar. Grönluvan tog korgen och gick in i den djupa djungeln. Efter en stund mötte hon en tiger som frågade:

– Vart ska du gå? Jo, jag ska hem till min farfar som är sjuk, svarade Grönluvan. Var bor din farfar då? frågade tigern. Kan du inte stanna upp och försöka fånga några fjärilar till din farfar?Ja, jo det kan jag väl göra.

Grönluvan började fånga fina fjärilar. Tigern sprang iväg i stora hopp mot farfars trädkoja. Han klättrar upp till kojan och tar sönder taket på den och hoppar in till farfar och slukar farfar. Tigern tänkte att han även skulle äta upp Grönluvan. Han tog på sig farfars kläder och lade sig i sängen. Grönluvan kommer till trädkojan. Hon klättrar upp och sa till farfar:Du kan ta på dig de här kläderna som jag har med till dig.

När farfar tog på sig kläderna märkte Grönluvan att farfar var randig!! Grönluvan frågade varför farfar hade så stora tänder, lång svans och stora tassar. Farfar svarae:Det är för att jag ska kunna äta upp dig! En jägare kom utanför trädkojan och såg att det var en tiger i farfars koja. Han tog fram sitt gevär och tänkte att han kanske skulle träffa Grönluvan om han sköt så han klättrade upp i kojan istället. Han såg att tigern var tjock och tog fram en kniv och skar upp magen på tigern. Han hittade farfar som kunde hoppa ur magen. Jägaren sydde ihop magen och satte en slang med helium till hans mun. Tigern började flyga iväg och fick en ljus röst. Grönluvan och farfar tackade jägaren och firade med en fest.

 

 

Nötknäpparen

För en dryg vecka sedan kunde man ju vara med om ett operaäventyr här på kulturhuset Ängeln. När jag gick på lågstadiet var jag med min klass på Kungliga Operan i Stockholm. Det var också ett äventyr och det vi såg var balettföreställningen Nötknäpparen med musik av Pjotr Tjajkovskij. Den baletten skapades redan i slutet av 1800-talet och bygger på en tysk saga av E.T.A. Hoffmann.

Det är ju så här med goda historier att de blir liksom inte för gamla för att berättas på nytt. Så bland de nya bilderböckerna som vi har plockat upp nu till jul finns just Nötknäpparen, nu återberättad av Rachel Elliot med illustrationer av Valeria Docampo.

Det är julafton och i det stora huset väntar syskonen Clara och Fritz på att julfirandet ska börja. Till slut blir det kväll och gästerna kommer. I julklapp av sin gudfar får Clara en nötknäppare i trä. Den har formen av en soldat och Clara tycker att hon fått en underbar present. Under natten händer det magiska saker och Clara är med om ett äventyr i en förtrollad värld där leksakerna fått liv. Är det så att själva nötknäpparen har magiska egenskaper, eller är allt bara en dröm? Clara är ganska säker på att hon vet svaret.

/Annika

Hjärtlös

Jag har inte läst Alice i Underlandet. Eller jo det har jag ju, men inte hela utan olika förkortade och/eller illustrerade versioner. Sett filmer har jag också gjort. Både Disneys tecknade och de nya med Mia Wasikowska, Johnny Depp med flera men originalet har undgått mig. Efter att ha läst Marissa Meyers Hjärtlös är det nog dags att göra någonting åt det.

Precis som tidigare har Meyer tagit sin utgångspunkt i en historia som många av oss är bekanta med och twistat till den. Hon gjorde ju en ny Askungen med sin bok Cinder, en nya variant på Rödluvan med boken Scarlet och så vidare. Kul grej!

Hjärtlös handlar om Hjärter Dam, Underlandets galna drottning som skriker: ”Off with their heads!” lite då och då. Men i Hjärtlös är Catherine en ung flicka som drömmer om att öppna ett eget bageri och är helt ointresserad av Hjärter kung. Hennes mamma har dock höga ambitioner för sin dotter men på balen där kungen ska fria träffar Cath Jest, hovnarr, och passion uppstår.

Vi vet ju redan från början att Hjärter dam är drottning i Underlandet, och en inte så trevlig sådan, men Meyer gör ändå resan dit intressant. Jag blir lite trött på att Cath inte står på sig mer, å andra sidan är Underlandet hårt styrt att ärbarhet och heder så hennes chanser till ett helt eget liv är små.

Jabberwocken är med, liksom hummerkadriljen och mat som får saker att hända med den som äter. Landet Hjärter ligger bredvid landet Schack (där det finns en vit och en svart drottning som krigar mot varandra) och resan mellan dem är via en spegel.

Eftersom jag nu inte läst den rätta Alice i Underlandet kan jag förstås inte uttala mig med säkerhet, men jag tror Meyer fått med en hel del av det knasiga från originalhistorierna. Fast i originalet är det Alice som är normal (eller är hon det?) medan det här känns som om Cath är den enda som inte är smågalet tramsig.

Jag gillade Hjärtlös och tror den står okej på egna ben, man jag ska som sagt låna Alice i Underlandet!

/Karolina