Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner

Har du någonsin läst boken med den långa titeln Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner? Det har jag och jag kan inte mer än tacka min klasskompis som är en flitig läsare för tipset hon gav mig. Det har varit en perfekt bok för mig som inte är någon ”bok-älskare”. Den är lättläst men med ett fint och verklighetstroget innehåll.

Boken handlar om fjortonåriga Lovisa, en helt vanlig tonåring men som utöver de andra har en utbränd mamma. Trots att hon lärt sig att acceptera det faktum att hennes mamma inte är som förut, påverkar detta Lovisa mycket.

Det blir en stor omställning från att ha en mamma som tjatade om allt möjligt, till att knappt se eller höra henne överhuvudtaget. Nu ligger mamman instängd inne i det mörka gästrummet och ”vilar” som Lovisas pappa säger.

Under denna tid slutar Lovisas hjärna att fungera, hon glider längre och längre ifrån sin nu mera före detta bästa vän Klara, samtidigt försöker hon undvika sin något äldre och konstiga granne Simon, som verkar ha ett skolschema som är väldigt likt hennes eget.

Lovisa tycker själv att det ser väldigt mörkt ut för henne men som tur är har hon världens bästa idol, Ricky. Utan honom och hans musik skulle hon inte orka med hennes liv.

Hon lyssnar ofta på honom, glad som ledsen. Hon drömmer om att någon gång få träffa honom och att det då bara ska säga ”klick” och de ska leva lyckliga i alla sina dagar. Dock förändras allt detta inom loppet av några sekunder när hon får chansen att träffa honom.

Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner är en mycket läsvärd bok för både tjejer och killar i tonåren eftersom boken tar upp ett ämne som är mycket vanligt i dagens samhälle. Det vill säga ett barn med en sjuk förälder och hur man som yngre hanterar detta.

Boken får tre av fyra stjärnor då den blev lite långtråkig i början. Ändå gillade jag boken för att den hade en handling som hela tiden kopplades tillbaka till en och samma sak: en låttext av Jakob Hellman. Mer än detta vill jag inte berätta, utan det får ni läsa själva.