Arkiv | Folktro RSS for this section

Mareld av Sten x2

Jag har precis läst klart ”Mareld”, den sista delen i triologin Havsfolket skriven av dotter Camilla och mamma Viveca Sten. Båda har skrivit många böcker var för sig men serien Havsfolket är de första som de skrivit tillsammans. Vilket de gör väldigt bra tycker jag. Så bra att jag sträckläst alla tre nu under januari.

Bonnier Carlsen

Förutom att de ser spännande ut gillar jag relationsbeskrivningarna och blandningen av spänning, nordisk folktro och skärgårdsskrock. Serien består av tre böcker som bör läsas i kronologisk ordning med första boken först, ”Djupgraven” följd av ”Sjörök” och sist ”Mareld.”

Huvudpersonen är Tuva och hennes bästa vän Rasmus som bor på ön Harö i svenska skärgården. Tuva har hela sitt liv känt sig annorlunda och utanför men trivs väldigt bra i skärgården bland kobbar och skär som hon kan innan- och utantill. Så plötsligt under hösten när Tuva är 12 år börjar märkliga saker att hända. Personer försvinner plötsligt spårlöst i havet, märkliga väsen skymtar i skogen och en oförklarlig dimma lägger sig över skärgården. Något som Tuva inte kan låta bli att undra vad det beror på och börja undersöka.

Kan det på klimatförändringar eller magiska krafter och farliga väsen som vissa av skärgårdsborna hävdar?
Läs så får du svaret.
Finns att låna via Bibblix, Biblio och på våra bibliotek.

Ryslig bladvändare

Harpa av A. Auhild Solberg är utgiven på B Wahlströms förlag

När jag tidigare i år tittade på en hel hög med presentationer av nya böcker så fastnade jag för Harpa av A. Auhild Solberg. Det var författaren själv som pratade om den på sin klingande norska och hon fick mig verkligen att bli nyfiken. Att den presenteras som en ”intensiv, skrämmande och facinerande thriller” av det svenska förlaget gjorde mig inte mindre sugen på att läsa den. Jag älskar sådana böcker. Men nu var det ju förlaget som ville sälja boken som skrev så. De vill ju att en ska läsa deras böcker. Men efter att nu äntligen ha läst den måste jag hålla med.

Det gick på ett kick att läsa ut boken, jag kunde helt enkelt inte lägga den ifrån mig förrän jag läst klart. Författaren har verkligen lyckats med att skapa en spännande berättelse där berättarperspektivet skiftar så fort det känns som något viktigt ska avslöjas. Det är fyra dagar och fyra trettonåringar i Elverdal som boken kretsar kring. Redan från första sidan blir jag medveten om att obehagliga saker kommer att hända. Den börjar nämligen med en nyhetsrapportering som berättar om att fyra personer attackerats , varav två är döda och två är på sjukhus. Det står också klart att några ungdomar är försvunna. Sedan kastas jag tillbaka tre dagar i tiden och berättelsen tar sin egentliga början. Agnes har precis kommit till Elverdal, mot sin vilja har hon kommit för att spendera höstlovet hos sin moster och morbror. Det är hon, hennes kusin Sindre och hans vänner Ben och Tyra som för berättelsen framåt. Jag följer dem en och en i de olika kapitlen. När Agnes blir visad runt hittar de en man död i skogen med en svårt skadad hund vid sin sida. Det står ganska snart klart att något grymt lurar i skogen. Något som som attackerar både djur och människor. När en av ungdomarna försvinner blir det en kamp mot tiden och jag kastas mellan hopp och förtvivlan. När något hemskt hände i Elverdal förr i tiden så var det Harpa en skyllde på. Det kan väl inte vara så att det ligger något i den myten? Jag vet svaret, vågar du också ta reda på det? Läs och rys!

Mystiska händelser hos mormor i Bråfall

Jag har läst Trollen i skogen av Charlotte Cederlund. Det är första delen i trilogin om Bråfalls hemlighet, en ny illustrerad fantasyserie för mellanstadiet.

Huvudpersonen Astrid är inte alls nöjd. Solsemestern som hon drömt om blev inte av och istället måste hon åka ut i skogen i Dalarna för att bo en vecka hos mormor i hennes stuga. Hon åker dit med sin lillebror Love. I stugan i Bråfall där mormor bor finns det inte någon täckning på mobilen och den fasta telefonen funkar knappt. Astrid är sur för hon vet att det mest spännande som händer hos mormor är att katten fångar en mus.

Men höstlovet blir inte alls som Astrid tänkt sig. Redan på tåget råkar Love få syn på något väldigt konstigt. Sedan försvinner mormor och en märklig liten man dyker upp. Karaktärer ur svensk folktro och mystiska naturväsen visar sig leva i Bråfalls skogar. Det blir ett riktigt spännande äventyr när Astrid och Love ska hitta och rädda mormor.

Den här boken är en spännande och lättläst kapitelbok. Den innehåller svartvita illustrationer där bilderna förstärker berättelsens fantasifulla och välskrivna handling som avslutas med en riktig cliffhanger.

Nästa bok heter Jätten i berget och har precis kommit ut. Den bara måste jag läsa nu.

Rysliga resor i dödsriket

Lena Arro har skrivit runt 40 böcker, för allt från små barn till ungdomar.  För tre år sedan kom ”Från Döda fallet till Ales stenar – platser med (spök)historia” och den helt nya boken “De dödas resa” har samma tema. Med utgångspunkt från en rad kända spökhistorier och sägner om ond, bråd död låter hon huvudpersonen göra resor i dödsriket för att hämta saker åt färjekarlen.

Han har väntat i hamnen i Göteborg i över 300 år på rätt person som kan göra honom några viktiga tjänster. Nu kommer plötsligt den personen, och historien kan börja.  Exakt vad vår huvudpersons resor in i olika berättelser fyller för funktion får vi veta ganska sent, men den inledande berättelsen om Dannikekvinnan, som hittades välbevarad  i en mosse 1942 och som legat där sedan 1600-talet, ger en liten ledtråd.

Det är ett väldigt smart grepp, att knyta samman gamla “verkliga” spökhistorier med en spännande berättelse. “De dödas resa” är väldigt välskriven och grymt spännande och de helt olika miljöerna och tiderna som huvudpersonen färdas i gör att det är en väldigt annorlunda rysare. “Bara spökhistorier, kanske någon säger. Men det är inte så bara (…) De är en del av vår historia”, skriver författaren själv. Och nog är det en historia att bevara, även i moderniserad skepnad. 

Jack har förlorat allt

Jack är tillbaka, i den andra boken i fjärde serien om den minst sagt annorlunda pojken. ”Dödskallar i domkyrkan” är bokens titel. Serien heter Legenden om Jack. Alla som har läst första delen, “Gastar i Göteborg”, vet att författaren Martin Olczaks historia nu har lämnat Stockholm och utspelas på olika håll i Sverige.  

Den första delen utspelades alltså i Göteborg, och när vi nu träffar Jack igen är han kvar där. Men den härliga återföreningen med föräldrarna och födelsen av Jacks lillasyster Ebba är nu bara ett fint minne. Han är helt ensam i världen efter att både hans familj, moster Betty och vätten Rurik har blivit bortrövade.  

I stället vandrar han förtvivlat omkring med en barnvagn där det ligger en gapig liten trollunge som heter Nåni. Hon är en bortbyting som han egentligen inte vill ha med att göra, men hon envisas med att kalla sig hans lillasyster. Jack vandrar planlöst utan att ha någonstans att ta vägen. Men som vanligt är äventyret, och hjälpen, inte långt borta. Jack luktar sig till tomtegröt mitt ute i skogen och letar sig fram till en tomtegömma i en nedlagd bensinmack. Gårdstomtarna tror inte först på att han är den Jack Nilsson, men snart lovar de att hjälpa honom att hitta familjen. Det blir början på ett hisnande äventyr som tar Jack och Nåni till Uppsala domkyrka där riktigt läskiga saker händer. Och kanske får vi rent av träffa självaste vetenskapsmannen Carl von Linné? 

Det här är en härlig fortsättning på Legenden om Jack. Boken har mycket humor och Anna Sandlers fina bilder på tomtar och troll och allt som händer är både roliga och för berättelsen framåt. Ingen som har läst de tidigare böckerna lär bli besviken på Dödskallar i domkyrkan. 

En väktares bekännelser

Jag tycker En väktares bekännelser har en sjukt tråkig framsida. Tycker dessutom titeln är intetsägande. Hade inte mitt Instagram-flöde uppmanat, tvivlar jag på att jag plockat upp den. Tur då att det finns tipsare på socialamedier!

Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De kallas rådare och allt som oftast lever de i fred och harmoni med människorna. Kanske mest för att människor inte ser dem alls, och det är tack vare väktare. Tilda är väktare, liksom hennes mormor och just nu har Tilda fulla ansvaret för Stockholms rådare eftersom mormor är i Norrland och bråkar med jättarna där. Mormor anser det vara en Plikt! Tilda lutar dock åt att vara väktare är lika med ett otacksamt jobb med noll betalning. Särskilt nu när hon ska sköta allt. Plus gå i skolan! Och i skolan finns bästisen som börjar surna till över Tildas undvikande svar och beteende. Där finns också Hakim med ögon som gör Tilda knäsvag, men även himla Natta. Natta som är graciös och vacker och Hakims vackra ögon tittar på allt för ofta.

Sen börjar barn försvinna. Och skolans källare blir invaderad av jordvättar och mormor slutar svara i telefonen. Livet som väktare alltså! Inte lätt!

Jag gillade den här boken mycket. Den var underhållande och full av bra detaljer som förklarar exempelvis varför rådare verkar föredra storstäder. En väktares bekännelser är helt enkelt väldigt bra fantasy (eller kanske magisk realism?) och jag tycker att det är extra kul att läsa om en stad jag besöker på regelbunden basis.

/Karolina

 

hostlov

Just nu håller de som bäst på och pysslar i Bubblan. Många barn har kommit, men hinner man inte idag får man en ny chans imorgon. Mellan 11 och 15 i Bubblan kan du göra piffiga dödskallar och vika pappersblommor inför Dia de muertos. Allt för att hedra livet och döden. Kom och pynta vårt vackra altare!

img_2131

Dessutom blir det Läslovs-inspiration! Klockan 15.00 får den som vill, tips på bra böcker av Lisa, Veronica och Marie.

Välkomna till en fylld lovdag på kulturhuset Ängeln.

/Annika

Bästa fantasyboken på länge!

Bloggare överallt höjer Odinsbarn till skyarna och det gör de rätt i! Denna bok är fantastisk! Helt underbar! En lysande blandning av författarens helt egna idéer tillsammans med inslag av nordisk mytologi.

Inledningen är dramatisk. En man har hittat ett spädbarn ute i snön. Vid korpringarna och hans misstankar bekräftas när han klär av barnet. Det har ingen svans! Det är ett odinsbarn, en menskr, rötan! Thorrald, som mannen heter, tar fram sin kniv vänner flickan på mage och karvar söder hennes rygg.

”Om någon frågar så är det vargen som tagit svansen din. Hör du det? Vargen!”

Hon slöt ögonen. Plötsligt blev han rädd att han gett henne för mycket sömnhätta. Han lade örat mot bröstet på henne. Lyssnade så att hon andades ordentligt. Inte för att han visste vad som var ordentligt när det gällde ett missfoster.

Ödesbarn. Du kommer att bli min död.

Thorrald lät henne ligga kvar på bordet. Han drog pälsen tätare omkring sig och gick ut i stormen. Som en vettskrämd kärring tyckte han att han såg saker röra sig mellan de frusna granarna. Men det var ingen där. Inga Skuggor. Ingen ond bråd död som väntade runt hörnet. Inte än.

Femton år senare är Hirka en ganska vild ung kvinna vars far, Thorrald, lärt henne det mesta om örter. De har flyttat från plats till plats större delen av hennes uppväxt och nu väntar Riten. Något Hirka gruvar sig fruktansvärt för eftersom hon inte kan Famna. Hon är alltså jordblind, något som är mycket pinsamt, men hennes far är obegripligt nog beredd att fly till Korphem (Korphem är en upprorisk provins som ännu inte underkastat sig Rådet och Siaren) för att hon ska undkomma Riten.

Hirka får, så klart, reda på sin bakgrund och det förändrar naturligtvis hela hennes värld. Hon är främmande. Hon hör inte till. Men frågan är om hon ändå inte har en viktig roll att spela för ymsättlingarna.

Åh vad jag tycker om den här boken! Helgjuten. Jag har inte en enda invändning eller anmärkning. Den är superbra. Läs!

Eftersom Odinsbarn är första delen är slutet typ; ”NOOOO”, men det finns en avslutning även om jag vill läsa fortsättningen nu, nu, nu.

I alla fall höjde DN boken till skyarna och bloggen Boktjuven har listat en del som skrivit om Odinsbarn.

/Karolina

Bestar

Läskiga veckor

Det oförklarliga har alltid behövt ges en förklaring. I folktron har det därför berättats om de mest skräckinjagande varelser som förklaringen bakom märkvärdiga fenomen och händelser. Även om de flesta av oss nuförtiden tvivlar på deras existens fortsätter de att skrämma och roa oss i böcker och på film. För att inte tala om dataspelen där det vimlar av fantasifullt groteska bestar. Det är nåt med det rysansvärda som fascinerar oss människor.

bestar-mot-myternas-djurEn bok där du kan läsa om många av de mytologiska kreaturen är Bestar av Jan Jäger och Tor Jäger. Alla bestar är förvisso inte ruskiga, men  till exempel Ammit skulle då skrämma mig från vettet om jag presenterades för henne. Ammit har sitt ursprung i egyptisk mytologi. Hon har en krokodils huvud, ett lejons framkropp och en flodhästs bakdel och är sisådär fyra meter lång. Ammit kallas också Benätaren, De dödas slukare och Ätaren av hjärtan. Föreställ dig den besten!

Karolina gillade deras förra bok. Vill du läsa om den klickar du här.

/Annika