Flora Banks förlorade minne

 

 

 

 

Hennes kropp är täckt av ord. Ord som talar om vem hon är. Ord som hon inte får glömma. Om hon glömmer att skriva ner dem kommer hon aldrig någonsin att komma ihåg dem igen.

I boken Flora Banks förlorade minne får man följa Flora Banks, som är en tjej på sjutton år. Hon bor i staden Penzance i Storbritannien med sin mamma och pappa. Hennes föräldrar har berättat för henne att hon fick en obotlig tumör på hjärnan när hon var tio år och har efter dess inte kvar ett minne i hjärnan i längre än några timmar. De minnen hon har är endast från tiden innan hon blev sjuk. Flora kämpar ständigt med att skriva ner saker som hon inte får glömma. På små papperslappar, i mobilen och på sin kropp. En dag kysser hon en kille, men det är inte vilken kille som helst utan det är hennes bästa kompis kille, Drake. Minnet av kyssen med Drake sätter sig kvar i hennes minne och vägrar släppa taget. Det är det första minnet som någonsin har fastnat i hennes hjärna sedan hon var tio år. Hon förstår då att det måste vara något speciellt med honom och bestämmer sig för att leta på reda på honom efter att han har flyttat från Penzance. Hon stöter på flera motgångar under resan, inte bara att hon aldrig rest själv innan och ständigt glömmer bort saker, utan även hemligheter som hennes föräldrar har hållit borta från henne under hela hennes liv.

Boken är skriven av Emily Barr som är en brittisk författare och journalist som skrivit flera noveller och romaner riktade till den äldre målgruppen. Flora Banks förlorade minne är hennes första ungdomsroman som gavs ut i början av 2017.

Flora är en av de mest fascinerande karaktärerna jag någonsin har stött på i en roman. På grund av hennes sjukdom kan hon aldrig behålla ett minne i längre än några timmar, något som påverkar bokens uppbyggnad väldigt mycket. Hon glömmer ständigt bort var hon är, vad hon precis gjort och vilka hon känner, något som kan förvirra läsaren ibland. Man får verkligen kliva in i hennes huvud och läsa som om det vore en själv boken handlade om. Boken kan uppfattas som väldigt upprepande då man får läsa om samma sak flera gånger, men det beror helt enkelt på att det är så Flora uppfattar världen. Hon glömmer bort, läser på sin arm vad hon skrev ner att hon precis gjorde, och glömmer sedan bort det igen. Man fick dock en slags empati för henne. Hon är egentligen en helt vanlig tjej, men hennes sjukdom gör henne på något sätt så frånvarande men ändå livlig. Under berättelsens gång får hon lära sig vilka hon ska lita på och äntligen bestämma lite över sitt eget liv, något hon inte fått göra på många år.

Boken är full av tvister, man kunde aldrig förutspå vad som skulle hända på de kommande tjugo sidorna. Det uppstod alltid något överraskande som man inte trodde skulle ske. I vissa situationer kände man sig nästan som Flora själv då man läste om samma sak om och om igen, vilket kunde vara både förvirrande och intressant. Jag älskar att man fick följa Flora och på hennes väg att bli mer självständig, något som hon själv alltid har haft en dröm om. Boken skulle jag rekommendera till unga då den har ett relativt lättläst språk och en spännande handling. Redan från sida ett började det hända saker som gjorde att man bara ville fortsätta läsa, och det är jag verkligen glad över att jag gjorde.

Felicia

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: